Shantel DISKO PARTIZANI

Kvinnliga förebilder

När jag blir gammal finns det några kvinnor jag skulle vilja vara som.
En av dem är Mod som jag precis träffat den här förmiddagen, hon är farmor
till några flickor som min son brukar leka med.
Hon är så varm och kärleksfull, precis så där som man vill vara.
Min egen farmor känner jag mej inspirerad av också, hon hade många inte alltför kul kontrollbehov men hon var rakryggad, stolt, kraftfull, ömsint och fin.
Dessutom hade hon rött hår som jag, så vi är lite samma.
Sen är det Anna, min fd styvmor som det var ganska kärvt att leva ihop med när det begav sej, men det berodde mer på min pappa och henne, nu har vi en jättefin relation
och hon är gudmor till min yngsta son.
Dessa tre har gemensamt att de är ganska osjälviska, att de vill andra väl, att de gett upp sej själva mer eller mindre.
De är inte så viktigt för dem att driva igenom sina egna egoistiska önskemål längre.

Jag har alltid letat efter kvinnliga förebilder, mammor kanske.
Och de som gillat mej har jag förstås gillat tillbaka.
Alla önskar vi oss en modersfamn att kunna komma till, nu måste jag vara den famnen för mina barn fast jag många gånger önskar att vila i en själv.
Ibland får man bli sin egen mammas tröst.

Kvinnor jag gillar

Moa Martinsson
Frida Kahlo
Diamanda Gallas

fyller på listan vartefter jag kommer på någon mer....

Måste man älska sitt liv?

Igår såg jag och barnen en massa filmer på oss själva från fem år tillbaka
i tiden och till nu.
Efteråt var jag uppfylld på ett sorgligt sätt.
Det kan ju vara relaterat till att jag är så sjuk, men allt synes mej så deprimerande jag tyckte mej se hur jag själv blivit så gammal, hur vårat liv blivit mycket hårdare, omständigheterna svårare, vad finns det för utväg? Vart tog friheten vägen?
Men allt är vinterns fel, jag hatar verkligen vintern! Nu får det fan vara nog!
Jag har ingen inspiration, allt är dött, alla är sjuka, man vill inte gå ut, man tappar hoppet.
Det är lätt att tro att det alltid kommer vara så här.
Jag skulle vilja vara i koma tills sommaren!
Det här är en bild på vårat gullregn som blommade så överdådigt vackert för två år sen.

Fem myror- Eva har namnsdag

Idag har vi kollat flera timmar av "Fem myror är fler än fyra elfanter" i sjuksängen.
Och det är ju så bra! De verkar ha så roligt! Som Eva, Frasse och Magnus borde vi göra oftare! Skoja och improvisera och skratta.
Så blev jag lite kär i Eva och tycker det är så sorgligt att hon dog alldeles ung och fin. Och tänker att jag vill se en annan film som hon gjorde som är väldigt bra och heter "Sven Klangs kvintett".
Och jag tror minsann att det är lite ljusare på eftermiddagen hur otroligt det än verkar vara!

Gud vilken bra sexualundervisningsfilm "Sex på kartan" är som visats i svt.
Tänk om jag hade sett den när jag var i puberteten!
Som vuxen kan man bara säga för lite om sex, aldrig för mycket!
Våga prata om sex mamas och papas! Det ska jag försöka göra.
(Det är kanske ingen som vill höra på! "Hallå alla tonårskillar
mamma vill prata om sex"!)

Från sjukbädden

Jag har blivit så sjuk så sjuk så sjuk!
Helt orkeslös och svag och det känns faktiskt riktigt skönt!
Äntligen får jag gå in i mitt skal och bara vara där.
Kan helt enkelt inte gå ut på sovpromenad med lillis eller laga middag.
Kan bara ligga i sängen med halvöppen mun och flämta.
(Jag orkar skriva det här förstås)
Så här sjuk har jag varit ungefär vart sjunde år, det kanske är något
inprogrammerat i kroppen, att rensa ut gammal skit med 7 år emellan.
Jag har så vacker utsikt vid mitt fönster, hela skogen breder ut sej där och idag
är den helt klädd i frost med sol på.
Där kan man ligga och drömma sej in i himmelen och allt blir vackert och fullt av ljus.

Loppishunting

Idag har jag letat loppisar med min svägerska som är här på besök från exotisk Spanien.
Där hon bor blommar mandelträden nu, det är det 20 grader varmt och några dagar innan hon kom hit badade hon i havet!
Hur kan det bara vara så olika på denna jord???
Jag skulle så gärna vilja ha en trädgård i sånt klimat innan jag dör, tänk vilken känsla det måste vara att odla potatis i februari eller skörda citroner från sitt egna citronträd.
Iallafall letade vi loppis i Gnesta, det är väl något av det enda hippa och udda exotiska vi har att bjuda på i Januari månad in the Sweden.
(De har slalombackar överallt i Spanien men knappt några loppisar)
Men allt utom Röda korset var stängt, och det var sååå dööötrisst där, förlåt alla små tanter som jobbar gratis där, men det verkade faktiskt som om ni tagit allt själva som skulle kunna vara lite intressant.
Det fanns inte en enda liten tyglapp som var kul.
Kanske letar vi vidare imorgon, shoppa istället för att spara, fynda i stället för att meditera, det är min melodi.

Gadjo Dilo - Tutti frutti

Bästa filmen med vackraste kvinnan i!

Jag har lånat en bok om nävor! Vårinspiration!
Såna underbara växter, blev så glad att det fanns en hel bok tillägnad dem.
De är mycket anspråkslösa och växer både i skugga och torrt, vad mer kan man begära?
De finns så många sorter och de har så vackra blommor och blad.
Nävor, vi ska bli vänner!

Nina Hagen Live - Hare Krishna Mantra

Idag var en bra dag!
När tillvaron inte är så händelserik behövs det inte mycket för att göra en glad!
Några loppisfynd och en promenad i ett grått industriområde och lite Nina Hagen.
Men tack oh gud det är snart Januari till ända och redan i slutet av Februari
kommer ljuset åter!

Vilken dötrisst måndag!
Den lilla lilla gnutta av inspiration jag kände när jag vaknade
försvann direkt ut i den grå himlen.
Idag vill jag shoppa för att dämpa min vintersjuka, eller dricka massa vin.

Badhuset

I badhuset är det så mycket kropp.
Speciellt i duschpassagen innan man går ut till bassängerna, där alla damer tar av sej nakna och tvagar sej med massa doftande schampon och tvålar.
Alla som jag tittar på tittar på mitt könshår, när jag ser på deras är de rakade liksom upptill, de har sparat en liten trekant längst ner.
Så som tonårsflickor ser ut när de precis börjat växa. Är det det som är meningen? Att man ska se ut som det precis vuxit ut? Jag är så lite uppdaterad, är det sånt man bara vet utan att prata om det? Det är iallafall underbart med alla olika former på rumpor och bröst! När jag sitter ensam i bastun med en ung kvinna vill jag säga det till henne, för jag är så säker på att det är det enda alla tänker på! Men jag säger inget, för plötsligt inser jag att det är kanske bara jag som är så fixerad?
Om man bär sin kropp med stolthet spelar det verkligen ingen roll hur den ser ut, det är självrespekten som gör hela grejen. Det tänker jag på när jag ser mej själv i badhusets gigantiska spegel.

Djurvännen talar

Nu har jag börjat drömma om sommaren! Om allt jag vill göra när det börjar våras vid vårat hus. Det vore underbart med några hönor! Det är så fint att titta på höns och höra på deras kackel. För barn tror jag det är väldigt bra att ha djur, att studera och
lära känna. Själv har jag aldrig varit nån direkt djurvän, får dåligt samvete av hundar
som vill bli klappade hela tiden, eller ensamma kaniner som sitter i sina burar.
När vi har varit i Indien på vintrarna har det funnits en hund, Tommy han tillhör Matilda som vi hyr av. Av någon outgrundlig anledning tydde sej Tommy alltid till mej och bara mej, jag var så trött på honom många gånger när han satt bredvid mej på stranden, eller gick helt tätt intill mitt ben varje gång jag skulle nånstans. Men Tommy litade på mej. Nu skulle jag vara snäll mot honom om han var här.
Alla i min familj vill ha en hund utom jag, jag är liksom rädd för ansvaret.
Kanske ska jag utmana mej själv i sommar och verkligen skaffa några hönor, det kan väl inte vara så farligt?

Nina Hagen Live - Only Love Can Save Your Life

Idag ska jag vara så himla snäll!
Jag ska ha tålamod med allt och inte bli arg eller sur.
Sov så fruktansvärt dåligt i natt för att Silas höll på och sparka, gnälla, gråta
amma och ville gå upp, så när jag till sist var tvungen att vakna i morse
hade jag ingen balans, går fortfarande runt och vinglar.
Men känner mej hjärtligt glad och närmare ett välsignat tillstånd än på länge.
Tröttheten väcker min ande som slumrat i julskinkan och grädden den sista månaden.
Nu längtar jag till Indien!

Kära nya år!

Det kommer bli ett bra år har jag på känn!

Eller vänta.... är det verkligen sant?
Känns det verkligen riktigt sant i detta ögonblick?
Jag har ju haft en ganska sorglig första vecka på det nya året,
full av tvivel och självömkan.
Det kändes på nyårsafton som om det skulle bli ett toppenår, IALLAFALL.
Jag tyckte om att vara i Dalarna, tystnaden var vacker, sköna dagar med vännerna.
Vi åkte till vårt hus, "för att se om det stod kvar" som man så ledigt säger!
Tänk om det verkligen inte skulle stå kvar! Var det bara en dröm att vi hade ett hus?
Vi stackars fattiga familj, klart det skulle gå så här!
Men nej, det stod kvar och jag blev kär som alltid när vi kommer efter lång tid.
Min gamla kompis som står här och bär upp sitt tunga tak med snö, med sin fuktiga hall och trappa där inga fötter sprungit sen i sommras.
Vi får upp värmen från -5 till 20 på några timmar med full fräs i vedspis, element och gaskamin. Min söner sitter och leker med lego i overaller och mössa.
Sen blir jag irriterad, när den första entusiasmen lagt sej och det ska bli mat och kissas och bråkas och allt är så primitivt och det finns inget vatten så vi får smälta snö att dricka.
Jag hatar när det är så här primitivt och jag ändå måste få till allt för att alla skriker och behöver!
Så, fast jag älskar vårat ställe så hatar jag att vara där. Hur går det ihop?
Ingen vet.
Gonatt!

Insnöad i Dalarna!

Vi kommer inte ifrån våra vänners hus!
Men det är så kärt så vi stannar väl...
Bara äta, läsa böcker och spela UNO.
jag läser Peters julklappsbok, Stefan Sundström skriver om sin trädgård.
Se www.stefansundstrom.se
Jätteinspirerande att börja drömma om odlingarna medans snön yr!

Vi är i Dalarna!
Snön faller.
Vår bil åkte ner i diket i natten.
Vi snurrade runt flera varv på den ishala vägen och gled
till slut ner i det djupa diket.
Änglarna vakade över oss, kändes det som.
Jag blev mycket rädd, tänkte på allt som kunde ha hänt...
I ögonblicket när det händer är man så närvarande,
då finns ingen rädsla, den kommer efteråt.
Hur underligt vi människor fungerar.
Mina söner tyckte bara det var mest roligt.

Tolv dagar

Jag tänker hela tiden på att dagarna mellan jul och nyår symboliserar det kommande årets månader, jag har fått en hangup på det.
I natt ramlade mitt pepparkakshjärta ner från fönstret, där hängde det på rad tillsammans
med alla andras hjärtan i familjen.
Det gick i två bitar.
Betyder det att i oktober kommer mitt hjärta brista?
Sen grät jag i en timme för jag blev så ledsen för något som min älskade sa, alldeles uppsvälld runt ögonen och fick svullna läppar som man får när man gråter mycket, matt och lealös hela dagen sen.
Betyder det att oktober kommer bli en sorgesam månad?

Vi hade en jätterolig nyårsfest igår!
Jag var så glad, bara skrattade och tyckte allt var festligt!
Vart kom det ifrån helt plötsligt?
Det blev som roligast vid 12-slaget när jag klunkade i mej lite bubbelvin
som gick rakt upp i hjärnan.
Jag ville bara dansa och skratta! Tänker att allt som händer dessa dagar speglar det kommande året, då blir det ju bra!