Gud va jag känner mej glad, inspirerad och upplyft! Jag har börjat på en skrivarkurs och jag ska skrivaskrivaskriva! Jag längtar efter att gå till skolan igen imorgon och träffa alla mina klasskompisar! Jag förstår ju i min hjärna att det inte kommer vara lika roligt hela året, men just idag, den första känns det välsignat!
Tack för den här jättefina presenten till mej själv!

The Ojnare Forest

Chambao - Pokito a Poko

Jag fick en skiva av en kvinna i Spanien, jag tycker så mycket om den för att den är från henne och jag lyssnar på den hela tiden sen vi kom hem.
Jag blev liksom kär i Spanien den här gången, det var som om jag såg en bit av jordens själ där. Dne här musiken är väldigt spansk så den funkar som en påminnelse om det jag upplevde. Sen tycker jag nog att videon är lite klyschig, kan de inte hitta på nåt nytt? Eller var de kanske först redan?

Inskolning

Jag sitter av en timmes tid medan Silas är ensam på nya dagis. Det är inskolningsdagar och i mitt hjärta har jag svårt att klippa av bandet som alltid är med Silas.
Va snabbt fröknarna tycker jag ska gå iväg, vid grinden tvekar jag, åh jag vill inte gå, min lilla plutte, han är så väldigt liten! Tänk om han blir ledsen, tänk om fröknarna inte ser honom och han ramlar in i nån buske och glöms bort. Men Silas tänker inte på mej, han springer redan runt huset med alla andra barn.
Men åh, jag måste gå iväg det är ju det som är själva inskolningen.
Jag har ju längtat efter det här, de egna timmarna. Varsågod, här är de!

Världen

är både Järna och skogen i Stora Moren. Jag blir inte klok på att byta värld, det är det mest förvirrande som finns. Järna synes som ett myller av folk som handlar på konsum, vägar och antroposofiska dagis. Vad var det jag skulle göra här? Förverkliga mej själv? Det hinner man ju inte när det finns så mycket att titta på.

Förövrigt
Frige Pussy Riots! Det är ju helt absurt att man kan sätta folk i fängelse för att de sjunger en statskritisk sång och de har ju småbarn för sjutton!

Spanska dagar

Jag tog bort något jag skrivit om farfar, när jag läste det igen såg jag hur utlämnande det var. Jag vill inte lämna ut någon, inte mej själv och ingen annan.
Samtidigt är det utlämnande det mest spännande att läsa....

Viva la Espana

Allt är spanskt här.
Ingen vet vad Bolibompa är, ingen förstår nåt man säger på svenska.
Kvällarna är fulla av barn som leker i parken, i baren sitter alla far och morföräldrar, mammor och pappor och dricker öl och vin med bubbelvatten, det ska vara så på sommaren. På dagen badar vi i det turkosa poolvattnet, en badvakt från Colombia vaktar alla.
På nåt sätt tror jag det svenska är mallen för hela världen, men det är ju bara för jag är så urbota svensk. Man beter sej inte likadant i Spanien och man kommer aldrig göra.
Jag ser en grupp pensinärer som sitter vid en bar på torget uppfostra ett barn som de inte känner, han har just sparkat en fotboll som hamnat på deras bord.
De tar bollen och gömmer den, när han kommer och vill ha den säger pensionärerna att de ska ringa polisen och att han inte kommer få tillbaka bollen. Pojken gråter nästan, han går och hämtar sin storebror och några kompisar. Gruppen av pensionärer småflinar sins emellan när han går iväg, de har en plan, de vet precis hur man gör.
När gänget med ungar kommer tillbaka med storebrorsan i spetsen får de sej en ordentlig utskällning, det går ju inte att sparka fotboll mot bord där det sitter folk och det finns glas som kan välta och gå sönder och de ska minsann säga "por favor" när de får tillbaka bollen, vilket de självklart kommer få, de ska bara lära sej en läxa först.
Jag häpnar och imponeras, detta skulle aldrig skådas i Sverige. Man skulle bli anmäld för ett liknande uppträdande.
Men det är ju rätt! Och så bra, att andra vuxna än mammma och pappa uppfostrar barnen som finns runt omkring.
Och det bara händer här, folk kör fort i sina bilar, hundarna bajsar på gatan, folk folk folk på natten och på morgonen. Någon som busvisslar, ett gäng med transor, nån som är full.
Livet pulserar i Spanien, livet pågår i.