Fullmånen över Norrtuna. Goda dagar, många i sträck. Det är ovanligt. Börjar tänka "varför är jag så nöjd?" Bara det där Nöjd-ordet i sig själv är ju provocerande. Jo, ja kanske för att mina barn mår ganska bra och fröna gror i sin lilla jord, jag har planer om att resa, det är snart sommar. Trevligheter, ett ganska okomplicerat liv just nu, bara tack å ta emot, det lär ju falla igen.
Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb, jag älskar min arbetskamrat som ger mig så mycket utrymme och låter mig vara jag. Jag älskar att se och prata med barn varje dag som kommer in i köket där jag jobbar. De är så fulla av kvitter och tok och magiskt tänkande. Jag tycker om att bo där jag bor, kanske jag inte identifierar mig så mycket med det, men det pågår och här är jag ju, gör inget för att komma härifrån. Och skogen är vacker och alldeles utanför fönstret.