onsdag 5 september 2018

lördag 1 september 2018

Pappaklausulen

Jonas Hassen Khemiri har skrivit en ny bok som jag vill läsa, den handlar om något som jag också försöker formulera. Så här säger han in en intervju om boken "Pappaklausulen".
– När jag var liten kände jag ett förakt för människor som inte fanns där för sina barn. Det är antagligen kopplat till att jag och min pappa, som jag känner stor kärlek för, i perioder inte hade kontakt. Jag har alltid försökt förstå hur det kunde bli så. Jag har tänkt: Jag ska alltid vara där för mina barn. Och för fem år sedan blev jag själv förälder. Nu är jag pappa till två barn. Det är en otrolig kärlek. Men jag kan också känna att jag vill fly. Att jag inte får plats. I de stunderna inser jag att jag är min pappa. Att jag upprepar vad jag har föraktat hos honom. Förakt är ju superenkelt – det kan man lägga på en syndabock och sen är det slut. Men när det går från förakt till förståelse är så mycket intressantare – och mycket krångligare. De här tankarna återkom i min dagbok som en loop. Jag behövde förstå dem.
När ska jag få tid att skriva igen? Nu jobbar jag HELTID, alltid, med att försöka vara lärare till en nionde klass. Min hjärna är på kokpunkt hela tiden och jag sover inte tillräckligt. Det känns som ansvaret jag har över dessa tonåringars välbefinnande sträcker sig långt ut i universum och det är så svindlande långt ut dit. Jag älskar att ha fullt av göromål, men nu är det lite mycket.
Jag skulle vilja ha tid att skriva om mig själv som liten, men det är inte tid för det nu.