Mor det är jag

Jag firar mej själv som mor, med en kopp kaffe. 15 år sen det började. Längst inne i mej finns en bit kvar som törstar efter friheten som jag hoppas kommer när barnen är utflugna. Men ännu tio år till, ska jag försöka vara en sjyst morsa så länge de är kvar i boet.

Mitt favorit fik i västansjö hembygdsgård, Fagersta. För jag är nämligen på ensamresa i Bergslagen den här helgen i sommarhuset.

La Skansen

Skansentradition varje år i maj. Det bästa är Folkets hus från Ransäter, Skånegården, Statarlängan, Finnpörtena.

Jag blir inspirerad av att bygga och göra fint. Inte lika inspirerande är att se lodjur som gett upp och loja älgar som inte verkar ha frihetstörstan längre. Gråta vill man av djur i fängelse.

Gunde

Den enögda ankungen Gunde växer och växer. Han har fått flytta hem dit han föddes. Jag saknar honom i köket, men det är lite begränsat att bo i en låda under köksbordet, intalar jag mej. 

Från kungsängsliljan hallå

Känslan när vackra blommor som man planterat skjuter upp ur jorden, den är obeskrivlig! Så ödmjukt, sköna och utsökta står de bara där vid sommarhuset i skymningen när vi kliver ur bilen. Ett helt hav av påskliljor, jag minns inte ens att jag satt dem, doftande så man blir vimmelkantig.

Jorden runt vårt ställe är verkligen inte den bästa, jag har fått för mej att den är som jag, försurad. Grönsaker blir det inga riktiga skördar av, men en del blommor verkar ändå trivas. Nu är den bästa tiden att hålla efter trädgården, när skolan slutar och vi flyttar ut för sommaren är nässlorna redan halvmetern hög och maskrosplantorna omöjliga att dra ur jorden. Då får jag lätt panik och börjar stressa runt i snåren. För att njuta riktigt en trädgård ska man vistas i den hela säsongen förstås, alla frön jag satt den här helgen är mer en chansning. Man får se och va glad om det blir nåt...

Rapport
Klockan 21.45 steker fibriga pannkakor som smakar kokos till utflykt
och tågresa imorgon.
Packar samtidigt nödvändigheter för resa.
Skriver samtidigt ut viktiga papper att ha med på resa.
Bestämmer samtidigt vilken bok jag ska ta med och läsa på resa.
Det verkar bli "In i skogens djup".
Googlar på fiskespön till min yngsta son som fyller år snart. Jag vill ge honom ett.
Tänker på att jag kommit in på en skola jag vill gå, ända nere i Skåne till hösten. Skrivpedagogutbildning.
Det ska bli nytt och bra.
(Men vad ska jag bli? Av vad ska jag leva i 25 år tills jag blir pensionär?
Jag är lägenhetsfrustrerad, men kommer inte härifrån. Hur svårt kan det vara?)
Tänker på att vi har en enögd anka som växer och är ensam och inte klarar sig med ankflocken, så vi måste ta hand om honom hela hans liv, kanske tio år? Han kommer bli så stor och klumpig och bajsa stora korvar på köksgolvet.
Det var bara det som gick runt i skallen, lite värdefullt.