Bara en mor

När jag fick mitt första barn som 25-åring, satt jag i en fåtölj, ammade och sträckläste "Bara en mor" av Ivar Lo Johansson. Jag vet inte hur boken kom i min hand, jag måste på nåt sätt ha tilltalats av titeln och känt mig besläktad. Det här är ett av mitt livs starkaste läsupplevelser. Jag läste den bara den gången, men jag minns namn på platser och människor, scener och miljöbeskrivningar. Jag tog berättelsen till mig så starkt, som om det handlade om mig eller vad jag skulle komma att bli, även om jag levt långt från det statarliv som Ivar Lo beskriver. Jag var så öppen förstås där jag satt med mitt lilla barn, ny för mitt vuxenliv och föräldraskapet precis som Rya Rya i boken.
När min 95-åriga mormor ringde för att gratulera mig till nedkomsten, och jag berättade att barnet skulle heta Ilja Lo, tystnade hon först och sa sen med ansträngd förhoppning "som Ivar Lo Johansson då!"
Och det var ju lite sant.

Nu, 18 år senare, försöker jag läsa och lyssna in mig på Sveriges arbetarförfattare för att kunna berätta om dem i skolan för min niondeklass, det är spännande, jag älskar dessa proletärförfattare och deras författarskap. Det gör mig inspirerad att de som stod längst ner på skalan skrev så viktig och innehållsrik litteratur som överlevt till våra dagar.