När jag var 15 år gifte sig
min pappa med Anna.De fick en massa presenter, bland annat en cd-skiva med en samling Bellman låtar. Denna skiva med Bellmans epistlar av diverse svenska artister, mest manliga, med mörka, hesa röster, blev som
en hemlig liten skatt för mig i hyllan av vårt mörkbetsade musikskåp. En
romantisk dröm om kärlek, Stolta Stad hette skivan.
Jag lyssnade mest på Bob Marley och punk under den här perioden i mitt liv. Ville vara rastafari och rebell, men Bellmans epistlar smög sig in i min hjärna och fastnade.
Så vad var det med den här skivan? Några av låtarna förtrollade mig fullständigt, jag var knockad av de ömsinta, vackra, kärleksfulla, intima och särskilt i en av sångerna. Jag berättade inte det för någon, vilken skam det skulle varit om mina coola kompisar hade vetat hur jag tårögd satt vid högtalarna i vårt vardagsrum (jag hade ingen egen CD-spelare) och lyssnade på Peter LeMarc när han sjöng Ulla min Ulla. (Alltså bara namnet Ulla, det går inte! Allt som så uppenbart rimmar på knu-a är så pinsamt. Det var dessutom en ganska fånig synth med i låten som klinkade på rätt rejält, inte heller så tuff.)
Men som han sjöng, Peter LeMarc, jag blev kär! I vad? I kärleken kanske. Det var någonting med melodin, hur den klingade och ringlade sig, tog fart. Kanske anade jag något annat än orden som sades, min längtan efter den romantiska kärleken, efter att bli uppvaktad och sedd, jag fick bevis för att kärleken fanns, så som jag drömde om den. Det var så fint att man kunde sjunga så till någon tyckte jag.
Ulla min Ulla, får jag dig bjuda, röda smultron, mjölk och vin.
Ingen hade någonsin bjudit mig på något så innerligt romantiskt. (verken förr eller senare...)
Förra året hade jag ett par Bellman-lektioner med en nionde-klass i svenska. Att läsa texter och berätta om Bellmans liv, lyssna på några av sångerna. Jag blev så tagen igen, när jag läste på och gick in i textraderna, nu var det Glimmande nymf med Fred Åkerström som fick mig på svaj. Jag fullkomligt dog när jag verkligen lyssnade! Så vacker den är! Och att måste ju handla om en orgasm, har alla förstått det utom jag? Sista strofen:
Cajsa, du
dör! Himmel, hon andas
Döden ger liv och kärlek bortblandas
Men fast din puls slår matt
Så blundar ögat glatt
(Det sa jag inte till eleverna, tänkte att det kunde bli pinsamt)
Jag kom så att älska Bellman,
känna stor beundran för honom som poet och låtskrivare i 1700-talets Stockholm.
Försupen och landsförvisad pga skulder. Karaktärerna som kommer
igen i hans sånger, tiden, andan, fattigdomen. Att han ägde orden och gjorde
så vackert med dem. Det finns säkert en massa kritiskt att säga om Bellman, men jag tycker de musikaliska, poetiska verk han gjorde är enastående.
På Stadsmuseet finns en utställning om UllaWinblad just nu som är sevärd, hur hon faktisk var en egen människa och inte bara Bellmans.
Och i kväll letar jag igen
efter Peter LeMarcs version av Ulla min Ulla på nätet, fast jag vet att den inte går att hitta, den finns bara på en liten CD nånstans som heter Stolta Stad, nerpackad i en låda. Och det på något vis härligt att det är så. Men den här finns med Fred åkerström.
https://www.youtube.com/watch?v=79F_xxklGwc
