Sommarens sista dag

Nu åker vi hem, jag är sorgsen och lite förväntansfull inför hösten.
Barnen och jag skördar grönkål, potatis, persilja, morötter och gröna tomater.
Påsar som kommer ligga i kylskåpet i lägenheten och påminna
om de fuktiga odlingsbäddarna i skogen.
Hela dagen går till att städa och packa ner och packa in och förvara.
När allt är färdiglastat och alla tagit plats i våran buss störtar jag ut i skymningsljuset för att plocka en sista bukett ringblommor och krasse, jag måste ha det med till köksbordet i Järna! Alla vill bli plockade, så generöst bjuder de mej sina vackra kronor. Tack kära blommor för att ni ger er så vackert!

Snart är jag långt borta från den här platsen i skogen, här kommer humlorna och fåglarna surra och sjunga utan att jag hör dom.
Snart minns jag bara i bilder.

un verano mas, porfa

Nu är det kväller, barnen somnade innan 9, vilken superlyx!
Jag försöker andas, stressa ner, är så uppskruvad hela dagarna av
att vara till för barnen och hinna få nåt gjort med hus och trädgård.

Jag önskar mej en till sommar nu direkt. Jag har inte fått nog!
Känner ingen större entusiasm över den nalkande hösten, med vintern som följer.
Jag önskar det var maj igen direkt...

Planterade ett äppelträd idag som väntat hela sommaren på att få komma i jorden,
det var från vännen Anna, hon har gjort det på Capellagården, en rysk sort, Antonovka.
Skulle givit det jord som vi lagt Silas moderkaka i förra sommaren där den komposterats så fint, men det glömde jag bort, snopet.
Vart ska jag göra av den magiska jorden nu?

Kära små krusbärsbuskar

Det är otroligt hur det flödar ibland!
jag planterade några små krusbärsbuskar
när mörkret börjat falla denna ljumna augustikväll.
Typiskt något jag trodde var omöjligt att få till.
De fick kogödsel, jag undrar vad de mer tycker om?
Aska, läser jag i Lena Isrealssons stora trädgårdsbok.
Jag har grävt upp dem på två olika gamla boplatser här i vår by där husen för länge sedan rivits eller brunnit upp, det ska bli spännande och se om de tar sej.
Det blir liksom ett andra liv för dem när de funnits i någon annans vård för 100 år sen.
Vad jag är glad att de kommit i jorden!