Nu far jag vägarna fram genom landskapet i min barndomsby och  markerna kring den. Det är samma årstid och samma majvärme som här.
Jag stiger upp ovanför jorden, genar och tar fågelvägen vart som helst.
Över vattnet och skogarna som ännu står kvar.
Det finns inga människor, bara blomster och fåglar, dofter av jord, grönska och blommande
växter. Det finns ingenting som jag måste, bara evig tid som inte tar slut för att jag blir vuxen och sen gammal. I det kan jag dö, bli ett poetiskt avtryck som suddas ut med skymningen. Jag vill upplösas till slut i detta landskap.

Jag har skrivit det förut, men ändå....

En sådan morgon, det går inte att förneka skönheten i den. Det liksom sprängfyllda ljuset som ändå är milt, värmen som slår emot direkt utanför ytterdörren. Tusen fåglars sång, duvor, göken, trastar, domherren, tranorna skriar långt borta. Annars tystnad, två bilar körde förbi igår eftermiddag, annars stilla. Som jag längtat! En längtan som är oresonlig och oförklarlig. Det finns bara jag som vill hit, år efter år, det är känslan av att tillhöra ett landskap. En ton som klingar genom allt, jag känner den inne i cellerna. Den slår ann när bergen tornar upp sig framför mig på vägen, jag kommer körande söderifrån, suger tag i mellangärdet och sjunger mig närmare och närmare. Jag är rädd när jag kör genom min barndomsby, här är alla kvar och de SER mig, jag vill inte bli sedd av människor jag vill till granarna och de vilda djuren. Det har regnat, kanske igår, gräset är ännu fuktigt runt huset när jag kommer fram. Nästan allt jag planterat skjuter självklart upp ur marken, tulpanerna har blivit uppätna av rådjuren, men annars står krolliljor, riddarsporre, löjtnantshjärta, gulltörel, såpnejlikan, rosor, klematisar i full kraft redo att explodera i blom och färg. Så många nyanser av grönt skimmer i trädens kronor, gullregnet dröjer, majestätiskt och visst.

Jag ska sova ensam här i natt, det skrämmer mig, inne i huset blir mörkret utanför hotfullt, jag känner mig som ett fångat djur i den upplysta lådan. Hoppas alla seriemördare tittar på serier, hoppas alla psykopater är för trötta i kväll. Det osannolika i att just i natt skulle de komma hit, långt ute i ödemarken, men chansen finns…

Kvinnlig nedärvd rädsla, den ska bekämpas och övervinnas.

TuridTuridTuridTuridTurid

Jag älskar Turid!

https://open.spotify.com/track/6jZcwLGlPWe8XEuIXbVqD1?si=gXuiy6csSLaZ_SFkzLKKsw
 Om natten när alla sover, men inte jag för jag är nattuggla fast jag gick upp klockan 7 i morse.
Den rebelliska handlingen i att stanna vaken fast alla andra sover och lyssna på Turid.
Istället för att kasta mig ut i den fuktiga natten som är så underbart pulserande, levande så stannar jag i min säng och skriver lite och lyssnar mer...

1 maj

Jag är inte i stan och går i tåget idag, känner mig ledsen för det. Men om jag tänker på det hela dagen istället är jag ju där ändå. Jag sitter hemma vid datorn och försöker plugga, skriva respons och lyssna på föredrag.