måndag 30 december 2019

2020

Imorgon årets sista dag.
Det är alltid en speciell känsla att gå ur ett år och in i ett nytt. Om en har lite hangup på siffrors magiska inverkan på tillvaron så är ju också detta nya år en specialare, 2020.
Min vän som vet astrologin säger att nu kommer inte människorna kunna blunda för förändring längre, förändring måste ske, det drabbar alla de närmaste 10 åren. Vad är det som ska hända?
Uppvaknande kanske, det går inte leva i förnekelse och överkonsumtion längre. Det är ett faktum att resurserna tar slut om vi fortsätter i samma takt. Jag har ingenting emot att leva enklare, det skulle nog funka helt ok för mig. Varje gång jag tar ett bad med 250 liter varmt vatten tänker jag att det är så lyxigt, eller drar i väg med min bil fulltankad ut mellan åkrarna. Kommer det kunna fortsätta så här?  Det är ändå relativt nytt i vår historia. För hundra år sen levde vi i fattig-Sverige med statare och dåliga bostäder för många barnfamiljer. Det är bara några generationer bort, min farmor föddes 1910.
Jag tycker det är fint att elda på årets sista dag, det ska vi göra om det inte blåser för hårt. Elda vid havet och känna saltvind och se himmel.


söndag 1 december 2019

Något vackert till första advent

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus
Allt är ömhet
Allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån
Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig
Inom kort ska allt tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra -
ensam utan spår
Pär Lagerkvist, 1919
Den här dikten är outsägligt vacker i sin enkelhet. Pär Lagerkvist skrev också spännande teaterpjäser och bla. en roman som heter Dvärgen som jag läste som ung, jag älskade historien den var mörk och medeltida.