Drömmen om värme

Hur vintern släpper greppet och till sist låter snötäcket smälta ner i åkern.
Nu änteligen syns öppen jord!
Jag ser för mitt inre varje droppe som marken suger i sej.
Varför föddes jag i detta gudsförgätna land? Jag kan inte längre identifiera mej med klimatet här som jag gjorde så självklart när jag var barn.
Ändå älskar jag koltrastens sång i skymningen, den ljusa kvällen som lockar, men jag orkar inte frysa och leva i mörker, det kan ju inte vara nyttigt!

Varje dag tänker jag på en trädgård med blommande apelsinträd.
Hur det skulle vara att sköta en trädgård där det växte citrusfrukter? Totalromantiskt inbillar jag mej!
Någon gång ska jag bo och ha en trädgård i Spanien.
Då kommer jag att älska Sverige som en tok!

Vissa saker är meningen att man ska se, det händer mitt framför ögonen på en när man kliver ut ur porten på morgonen, just iscensatt för att beskådas av en själv.
Idag var det jag såg en storväxt tonårskille med blödande underarm som gick längst fönsterraden på nedre botten och smetade sitt blod på rutorna.
Varför måste jag se det? jag vill inte ha sett det.
Vem ska jag ringa till? Ska alla barn som bor här behöva se såna saker?
Polisen säger att det inte är brottsligt när jag ringer dit.
"Vad tänkte du att vi skulle göra?" säger de.
Jag ville mest berätta det för någon.

Gråterskan

Idag har jag varit på Gertruds begravning.
Redan på tåget dit började jag gråta, massa uppdämd gråt som gömt sej inne i vrårna och handlar om mamma, pappa, barnen, min egen död.
Så många vänner har samlats för att ta avsked, det känns som om Gertrud själv svävar som en ängel över oss. Så saknad och älskad, hur ska alla klara sej?
I skymningen när jag åker tillbaka hem uppfylld av all kärlek och välmening och livets förgänglighet passerar tåget Gertruds gård, jag kommer precis ihåg att titta ut genom fönstret för att hinna se gårdsplanen och en liten röd bil som står parkerad under ett tak. Just precis som om ingenting hade hänt, då gråter jag igen.

Närvaro

Idag skulle jag ha åkt på trädgårdsmässan, men ett av barnen blev sjuk och vill inte vara hos den planerade barnvakten. Ska man acceptera det eller bara åka ändå?
Jag är blödig, så jag stannar hemma och blir sur istället.
Sen syns det sjuka barnet inte till iallafall, han är ute och leker så jag skulle i princip kunnat åkt iväg helt lugnt.
Men istället sitter jag alltså och surar!
När jag är inställd på att något roligt ska bli av och så blir det inte, då reagerar jag som ett barn, iallafall inuti, jag låter det kanske inte stråla utåt så mycket men oj va besviken jag blir i hjärtat.
Det är ju så jobbigt att vara så för en själv, besvikelsen gör ont. Istället för att ta varje situation som den är, inte leva den i försskott. Det är det som är närvaro, och som är så svårt att vara i.

vårkänsla

Jag vill dansa för att våren kommer!
Dagarna ger sej själva med det magiska ljus jag känner igen sedan urminnes tid, månen stor som en jättefruktbomb på himlen de sista dagarna. Koltrastarna sjunger den gudomliga sång som får hjärtat att vrida sej av olidlig tacksamhet! Änteligen blir det vår igen här i norr!

Shantel CITIZEN OF PLANET PAPRIKA

Som ett gammalt tuggummi

Stilla timmar.
Varje måndag upprepar sej som en filmsekvens jag sett hundra gånger.
Vi gör samma, vi säger till och med samma och äter samma och
samma gråt och ilska uppstår när vi ska klä på oss för att gå ut.
Det är barnen som satt den här rytmen på varje vardag.
Jag längtar efter äventyr, men det är lite lönlöst.

CéU - Cangote

Det blir inte vår i år utan vinter igen direkt!

Så här tänker jag när snön börjar asvräka ner från himlen,
"Nä fy faan, nu får jag äta choklad!"
Men det hade vi ingen, då tar jag bara en bit mandelmassa
eller vad som helst i skafferiet som är socker för jag är beroende och då hittar man på vilka tänkbara ursäker som helst.

Sen sörjer jag våren som aldrig kommer.
Sen sörjer jag nyhetsrapporterna från Japan och alla andra vedervärdiga nyheter
som strömmar till mej.
Sen känner jag mej gammal.
Sen vill jag elda upp alla mina saker och flytta utomlands.

Görainnanjagdörlista

Ta körkort
Bli en bättre mamma
Bli en snäll och engagerad farmor om mina barn får barn
Göra några böcker
Spela gitarr och dragspel och sjunga som besatt
Ha katter och hönor
Åka till Irland, California...
äsch det verkar onödigt att skriva vart man vill åka, det är väl bara att göra.
Faktiskt allt är ju bara att göra!
Det är inget som är särskillt svårt att åstakomma, just do it!

Lite mera tröst

Den här fattigmanskristallen har jag köpt på loppis idag.
Det är verkligen inget jag behöver, men det är ju så billigt på LOPPIS.
Jag är så svag för detta pressglas, det är grovt och på samma gång snirkligt.
När jag var yngre hittade jag massa glas i en gammal sophög i skogen, gamla
senapsglas sa alla att det var, de såg ut så här, sen dess samlar jag.

Till tröst

Solen lyste nyss, sen gick den plötsligt i moln.
Ska det inte bli vår och sommar i det här gudsförgätna landet?
Det skulle faktiskt inte förvåna mej om det uteblev och en enda lång vinter
var allt som blev kvar.
Jag och Silas tröstar oss med en semla med extra grädde.

Lilla människa

När jag blev vuxen och började tänka på att få barn blev jag imponerad av vissa föräldrar som verkade coola.
Jag tänkte att det var ashäftigt att skaffa barn och samtidigt vara cool och avspänd.
Gud vilken föreställning!
Nu tycker jag snarare att alla föräldrar är som barn själva, inklusive jag.
Att skaffa barn betyder inte att man är det minsta vuxen eller mogen eller redo att lära sej något nytt.
Det betyder faktiskt ingenting!
Vilken idiot som helst kan skaffa barn.

Sen är det barnens tur att göra sej av med oss och allt vi lastat på dem av våra sorger och besvikelser, det är allas vår uppgift att göra oss av med, eftersom vi alla är barn till någon.
Arvsynd.
Jag vill själv inte bära den mer.
Nu får det fanimej räcka!
Det är dags att ta några steg framåt i utvecklingen, så här kan man ju inte hålla på?
Eller?
En sak till, har vi inte alla ide´n om att de äldre vet och är de mer kloka? Det stämmer ju inte en millimeter. Iallafall inte här hos oss i västvärlden, kanske i några utdöda indianstammar var det så, kanske i den gamla tiden när man ännu berättade sagor. Nu tycker jag ofta att gamla är de mest inskränkta, rädda, misstänksamma och fördomsfulla.
Vad hände med människan?
Vad var det egentligen meningen att vi skulle förstå och uträtta?

LEV OCH LÅT LEVA!

Åttonde mars

Internationella kvinnodagen, det känns det.
Vad är det man ska göra idag egentligen?
Baka semlor eller slå omkull patriarkatet?

Jag vill känna förbundet med alla jordens kvinnor, bort med allt som skiljer oss åt,
jag öppnar mina armar!

Mitt hjärta älskar den svenska landsbygden

Hela dagen har jag tänkt på en film som jag såg igår på TV,
Lars Molins "Potatishandlaren".
Jag tyckte den var så himla bra och den gjorde mej så glad!
Precis i min smak, bondigt och svenskt och dialekt.
Varför gillar jag sånt?
Det är ju egentligen helt förlegat, och speglar inte alls min verklighet.
Men det är nog min dröm, det där gamla Sverige på landsbygden, helst 50-tal.

Härom dagen ville min kompis Lotta låna en bok, nån roman, helst om kärlek.
Jag har massa böcker, men nästan inga kärleksromaner, jag gillar mest statarlitteratur,
diskbänksrealism, fattigsverige.
Jag har nog levat många torparliv innan detta, vad finns det annars för förklaring?

Inga fler barn sa samlaren

Jag har bestämt mej för att inte föda några fler barn.
Det är ett stort beslut som känns både sorgligt och skönt.
Så nu håller jag på att rensa bort alla kläder som inte passar något av barnen längre. Några saker sparar jag ändå, man vet ju aldrig....
Hm, totalt motsägelsefullt, men jag är en sån inbiten samlare
det är jättesvårt för mej att göra mej av med saker som man kanske kanske kan få användning för någon gång.
Som en fattig torparkärring resonerar jag, en sån som sparar på allt.
Jag är så imponerad av alla mina vänner som bara kan slänga bort grejer utan att blinka.
Vad är det som gör att jag har blivit så bunden vid tingen?

Men iallfall, jag skulle gärna föda fler barn, bara för att få vara med om förlossningen, men sen måste man ju ta hand om barnet också och det är ju värre.
Min uppmärksamhet räcker inte till de tre jag redan har.

Ett nytt liv börjar när man bestämt sej för att det sista barnet är det sista,
vad kommer då?

Någon läser!

Jag är stolt över att det finns en person som följer min blogg!
Tack!

Vårregn och slalombacke

Det regnar, ett milt vårregn som doftar.
Det har varit en svår och hård vinter, jag kan knappt tro att det verkligen
ska komma en sommar efter det här!
Det är bara för underbart om det verkligen blir så!
jag känner livet i mej!

Och igår förstod jag varför svenskar åker till fjällen, det är ju ett sätt
att överleva vintern och det är säkert får man mer sol där än någon annanstans!
Vi stannade hela dagen i den här lilla mulliga backen, vi och våra vänner
hade den helt för oss själva. Det var fint!

Ny trädgårsblogg

Jag har börjat trädgårdsblogga för Dalarnas tidningars helgbilaga Pralin
Kolla in!