Solen

 Plötsligt är det sol! Sist den hade lite fritt spelrum på himlen var nog på julafton. Allt blir möjligt igen, det finns hopp om liv! Alla är så trötta och fattiga och deppiga och slut och ingen har nåt roligt på gång. Själv har jag varit sjuk i en vecka, ännu inte bra. Inte orkat skriva eller knappt läsa, bara varit inlåst i ett dimmigt huvud av snor. Idag går jag en liten promenad i skogen med en kompis, vi står i solen på en sten. Det är det mest underbara jag gjort i mitt liv känns det som. Det går fort att glömma bort allt fint när man är inbäddad i sjukdom några dagar. Men trapporna upp till min lägenhet efter promenaden är en överdrivet stor utmaning. Jag orkar ingenting efteråt. Men jag vet att jag kommer överleva, jag kommer inte dö i sviterna av den här influensan, jag är ännu ganska stark och frisk och kan äta mig mätt på nyttig mat.
Tack solen för du lyser på mitt ansikte och på träden i skogen och ger mänskligheten hopp om att det kommer en vår igen!