Hur länge ska man hålla någon vid liv?

Jag har fått 11 kycklingar! De bor i en låda i köket.
En efter en kläcktes de ur sina ägg, helt som det ska vara.
Men det är ju fantastisk! Det måste alla tillstå, en liten kyckling som kämpar sig genom det hårda skalet ut i världen, så symboliskt.
Men den elfte visar sig vara funktionsnedsatt.
Jag tvångsmatas den med vatten och havregröt.
Den verkar vilja äta, men däremellan står den bara och vinglar i lådan hopburrad som en liten kråka. Jag kan inte vrida nacken av den, jag kan inte dränka den i en hink med vatten.
Alltså jag förmår inte. Men tänker varje dag på om det vore bättre.
Tja, även om den inte har ett stort självmedvetande, så vill den ju leva tror jag. 

Jag håller vid liv en natt till. Sen får vi la se.
Spana in kraken nedan.

senaste hönsnytt

Jag är så himla glad!
Mina industrihöns har efter 3 veckor fattat att de har rätt att sova inne tillsammans med de andra. Jag visste inte att det skulle göra mej så nöjd, men deras utsatthet i hönsgården har inte känts bra alls. Som att det kanske varit bättre att ha blivit ihjälgasad med de andra 2000 hönsen i hönseriet, hellre än att mobbas varje dag av de små prydliga, bortskämda, besserwisserna hemma hos mej. Men nu verkar det alltså hända nåt bra, sakta men säkert.
Varje kväll sticker jag dit och stänger, kollar in hur de nya har det. Det är sannerligen ett projekt att inte ha sina djur där man bor. Men det är roligt att det går, bo i lägenhet och ändå ha hönor!

Anton Berg marsipanägg

Första lilla ägg från höna som kläcktes hemma hos mej i höstas! Det är som ett litet påskägg! Stora ägg kommer från en av de nya hönorna som gömmer sej under huset dygnet runt. Jag vet inte vad jag ska göra för att få med dom i gruppen? De är sin egen lilla rädda grupp och de andra är så taskiga mot dom. Det är dumt.

Nya pullor

Det har kommit tre hönor till i min skara.

De ser ut som helvete och verkar inte må så bra. Där de växte upp fanns 2500 likadana hönor, utfodrade med ekologiskt foder och tillgång till utevistelse. En vanlig ekologisk hönsfarm i Sverige, där hela besättningen gasas ihjäl efter ett och ett halvt års äggkläckande. Dock fick minst 800 hundra av dessa nya hem eftersom de bortskänktes på blocket. Tre av dom är alltså hos  mej, hos oss.

Men oj va de inte har det roligt. De andra, mina små godingar som jag skämt bort och gosat med, beter sej som en fascistisk mobb. I mina mänskliga ögon förstås, sinsemellan håller de nog bara på att rangordna sej.

De har redan lagt ägg, men det känns mer som om de är frampressande i ångest än av värpglädje.

coq au vin

Här blir det inte mycket skrivet.
Jag och de flesta runt omkring mej verkar gå på lågvarv i Januari.
Man liksom bara fortsätter, det rullar på.
Mina kycklingar träffar jag varje dag.
De lever sitt eget liv i det lilla huset nedanför backarna.

Jag försöker gosa lite med hönorna så att de ska bli tillgivna och kära.
Det visar sej att av 7 hönor är 5 tuppar.
Och igår började de gala för första gången. Inte bara gol heller utan tvingade sej fysiskt på
hönorna som skrek och flydde upp i taket.
Å nej, inte redan! jag trodde jag hade ett tag på mej att förbereda för tuppslakt.
Det säger sej själv att 5 tuppar inte kan få härja fritt med 2 arma hönor.
Har man höns måste man kunna slakta, usch. Jag måste stålsätta mej.

Allt som finns kvar av Paloma

Igår åt någon upp min favoritkyckling som kläcktes ur ett ägg i mina händer.

Grymma värld! jag tänkte på Paloma hela kvällen och led. Kvar var en jättehög med vita fjädrar och 5 svarta, precis utanför stängslet till hönsgården. 

Plötsligt är man död och livet var bara en liten promenad mellan några matskålar. 

Himlen väntar på oss alla.

Det är tyst i köket. Kycklingarna har flyttat ut. Jag saknar dom. Jag vill helst va med dom ikväll. Nu sitter de i sitt nya hus och har det kallt och de har inte ens fattat att de kan hoppa upp på pinnen och sova för natten. De är bara en km bort, men tillräckligt långt för att det ska vara ett projekt att gå dit. Det är ett dilemma att vilja ha djur och bo i lägenhet. Det går inte riktigt att kombinera. 

Som en dinosaurie eller en örn. 

Är det så säkert att det ska bli en höna av den här varelsen? 

Längst inne i ögat ser vi alla samma ut, det måste vara själen..

Snart flyttar mina fåglar till ett eget hus. Men jag är för svag av sjukdom för att orka lyfta armarna och slå i en stör till stängslet. Jag har fastat i tre dagar och druckit kolloidalt silver, på tom kropp borde man väl tillfriskna fortare? Men den orkar ingenting, kroppen. Kanske imorgon.

Wanne be hönsmamma

Kycklingarna kläcks! En efter en flaxar de våta och ömkliga ur äggen. Den här lilla mår inte så bra, den kämpade i ett dygn med att ta sej ut. Nu ligger hon bara, men dricker några droppar vatten ibland. Min hönsexpert säger att hon kanske piggnar till. 

Här är alla andra. Chikita, Görel, Kalle.

Det piper i äggen

Plötsligt har tre kycklingar knäckt sina ägg och blivit födda på vardagsrumsgolvet i frigolitkläckaren. Det är så spännande att se dom vecklas ut ur skalen och börja kravla runt! Pipandes, alldeles blöta med ögonen vidöppna. Men hur har jag egentligen tänkt mej det här? Det är 20 ägg, om alla föds, var ska jag göra av dom? Jag trodde inte på att det skulle funka, nu är jag överrumplad av alla liv jag varit med och skapat.

Kan några bo på balkongen? Jag måste hitta tre miljoner så jag kan köpa ett hus och ha dom i. Åh åh åh, lilla bäbisungar. Tänk att ni fick liv så lätt!

Levande

 

Jag har något levande i en låda.

Det verkar högst osannolikt att det ska bli några kycklingar, men vi får la se om två veckor.

Jag går här och vänder dom två gånger om dagen minst, för det ska man. Tänker på gula och vita där inne som skvalpar runt och ska förvandlas.

Här lever det också, doftar och bubblar dygnet runt. Men vi får vänta tills midsommar, 

kanske är det ett gott svartvinbärsvin då...

Receptet är enkelt, 8 sockerbitar om dagen, i tre månader, sen stå till sej i flaskor så länge man orkar vänta.