Jag älskar att vara upp på nätterna. Varför är det så härligt? Det är som ett eget spacetidrum där dagen avstannat, barnen tystnat, grannarna sover. Tankarna tycks klarare på natten, de får sväva lite fritt och ensamt i det tysta. Loopa sig, inte bli störda av göromål som måste göras. För man får inte ens göra saker som låter på natten, dammsuga eller skrika, spika i väggarna, spela ashög musik. Natten kräver stillsam aktivitet. Att skriva på natten är ljuvt, men det blir inte alltid så bra även om man i stunden kan tro det. I det nyktra, rediga dagsljuset med allt sitt förnuft kan natttexterna sen framstå som både patetiska och naiva. Men de får finnas ändå och bil till och ibland så blir det faktiskt bra!
Nattmänniskan i mig vill skriva natttexter med tre T.
måndag 24 februari 2020
lördag 22 februari 2020
Jag har lärt mig nåt nytt. Sparkle of joy. Marie Kondo lär ut hur vi ska rensa hemma.
Jag vet egentligen ingenting, det räckte med att få det berättat av nån annan som läst, och jag är hooked. Man tar upp en sak, håller det en stund i händerna och känner efter, "får jag sparkle of joy av den här?" Om svaret är nej, bort med den, om svaret är ja går det bra att spara.
Så kan vi gå igenom garderoben, alla skåp och lådor, källarförådet och vinden.
Mitt problem är att jag är sentimental, att jag tror givna gåvor blir sårade om jag inte har sparkle of joy för dem, gosedjur och dockor har känslor, det finns alltid någon som kan bli sårad. Och jag själv blir sorgsen när nåt ska få bli bortvalt, det är inte schyst. Men sen, när det väl är borta, befrielse!
Idag blev jag av med ett stort ådermålat schabrak som vägde tusen kilo. Nu finns det istället luft där schabraket stod och snabbt vill jag fylla tomrummet igen.
Men jag är inte så mycket för nytt, jag gillar gammalt. Jag har haft samma köksbord i snart 15 år. Det var väl inget konstig i det gamla Sverige, då hade folk samma möblemang genom generationer.
Men många jag känner byter köksbord och stolar lite titt som tätt. Inte nyköpt kanske, men från loppis och Blocket. Äsch, jag är inte så mycket för att byta. Mer för att samla på mer!
Jag vill ha hur många vackra brickor som helst, eller vaser, eller böcker för den delen, skruvar, fönster, verktyg.
Gonatt i natt, det är lördagen den 22 februari och stormen tjöt förut, men nu är den slut.
Jag vet egentligen ingenting, det räckte med att få det berättat av nån annan som läst, och jag är hooked. Man tar upp en sak, håller det en stund i händerna och känner efter, "får jag sparkle of joy av den här?" Om svaret är nej, bort med den, om svaret är ja går det bra att spara.
Så kan vi gå igenom garderoben, alla skåp och lådor, källarförådet och vinden.
Mitt problem är att jag är sentimental, att jag tror givna gåvor blir sårade om jag inte har sparkle of joy för dem, gosedjur och dockor har känslor, det finns alltid någon som kan bli sårad. Och jag själv blir sorgsen när nåt ska få bli bortvalt, det är inte schyst. Men sen, när det väl är borta, befrielse!
Idag blev jag av med ett stort ådermålat schabrak som vägde tusen kilo. Nu finns det istället luft där schabraket stod och snabbt vill jag fylla tomrummet igen.
Men jag är inte så mycket för nytt, jag gillar gammalt. Jag har haft samma köksbord i snart 15 år. Det var väl inget konstig i det gamla Sverige, då hade folk samma möblemang genom generationer.
Men många jag känner byter köksbord och stolar lite titt som tätt. Inte nyköpt kanske, men från loppis och Blocket. Äsch, jag är inte så mycket för att byta. Mer för att samla på mer!
Jag vill ha hur många vackra brickor som helst, eller vaser, eller böcker för den delen, skruvar, fönster, verktyg.
Gonatt i natt, det är lördagen den 22 februari och stormen tjöt förut, men nu är den slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)