Inte titta på mig, inte svara på tilltal när vi kommer hem efter skol och arbetsdag. Går in på toaletten, kommer ut från toaletten och utbrister "Mamma du är så underbar och vacker!" Vad göra av denna plötsliga kärlek? Vacker? Jag har inte upplevt detta förut, att slängas mellan ytterligheter som en annan person i min närmaste krets bestämmer. Älska det och omfamna det verkar rätt. Jag är blott en bricka i detta livsspel. Två av hans kompisar ska sova över, jag säger hela tiden "shyyyy, ni måste vara tystare" för lillebrorsan sover och ska upp tidigt imorgon på fotbollsskola, "tysta är ni snälla!" De har massor av energi, hetsflossar i hallen. "Spring ett varv runt huset! säger jag" De kollar på varann, "ska vi?" Sen springer de ut, som små kalvar, som små vita lamm i natten, lydigt runt huset med sina kritvita t-shirts som lyser i mörkret. Vilka fina teens! i love em!
