Det är hösttermin igen, jag är tillbaka i lägenheten som varje år vid den här tiden.
Det för alltid med sig en massa nya tankar, en mer objektiv syn på Järnalivet.
Det är inte helt lätt att pressa in sin själ i en lägenhet högst uppe i hyreshuset efter hela sommaren fri i skogen, det gör ont på nåt sätt. Det gör ont med anpassning. Men anpassas måste jag för att få pengar till mat och räkningar och för att köpa byxor till mina barn. Sätta mitt liv i relation till andra liv, inte lika lyckligt lottade ensamstående mödrar i andra delar av världen. Känns det bättre då?
Tänkt att jag ändå har dessa tre barn i min vård, den ständiga utmaningen det är.
Kommer jag att sakna den när de är stora och flyttat hemifrån?
Men idag tänker jag på vad jag helst vill göra om jag är fri att välja, jag måste nog jobba i minst 25 år till. Med vad? Ska jag hanka mig fram med skolkök, boenden och vikariat och försöka hitta tid att skriva där emellan. Just idag känns det inte så lockande. Idag vill jag ha en räkmacka att glida in i himlen på. Adjöken onsdag klockan 7.
