Sommarflytt

Nu behåller jag lugnet som den gamla flodhäst jag är.
Jag går här och inbillar mej att jag håller stressen borta genom att förtränga den.
Men vid minsta lilla rasping på min förljugna yta bubblar den över.
Vi måste ut ur lägenheten och nu har vi ca 36 timmar på oss.
Utan barnen skulle det gå som en dans, men med dem runt fötterna går det mycket mycket långsamt.
Alla som försökt vet vad jag menar.
Det känns som att hela mitt liv går ut på att få saker gjort få saker gjort få saker gjort.
Avverka det så att jag kan börja på nästa, färdigt, då tar jag nästa.
En görafabrik inuti mej.
Att packa ut alla våra saker och flyttstäda inför sommarens hyresgäster som kommer om 36 timmar är praktexemplet. Hela natten drömmer jag om att gno och bära bort och stuva in.

Jag fick söner

Jag har alltid trott att jag skulle få döttrar, åtminstone en.
Men så blev det inte, jag fick tre söner.
De är helt olika varandra och så unikt fina och underbara! Jag älskar att de kommit till mej och jag är så tacksam för erfarenheten att ha burit dem, fött dem och nu det svåraste, att leva tillsammans med dem.
Men det var det här med döttrarna, jag tror alla mammor vill ha en dotter.
Det är bara är så, man undrar så mycket hur det är att få någon samma som en själv.
Sen är det ju inte säkert att det blir bra för det, men man fick iallafall en dotter.
I min lilla hjärna har jag hittat på olika teorier om varför det inte blev några flickor. Det skulle nog inte ha blivit bra, jag skulle ha uppfostrat dem till kommandosoldater, och det behövs det inte fler i den här världen.
Allting måste förklaras, det går inte bara att acceptera att livet tagit den här vägen.
I Indien är jag iallafall den lyckligaste tycker alla, där kan det inte bli bättre! Tre söner är högsta vinsten på lotteriet.
Ske guds vilja.

Jag är bara arg!
Vill att barnet ska gå på dagis, men låter honom själv bestämma och han vill inte gå dit.
Opedagogiskt till max.
Jag borde förstås bestämma att han ska gå dit och sen fullfölja planen, men jag orkar inte. Istället är vi alla kvar hemma och jag är arg och ovän och ingenting blir trevligt.
Allt är mitt fel, dumma mamma.
alla tycker att jag är dum, men mest jag.
Fan fan fan, varför är jag så blödig och varför är det modernt med fri uppfostran just i detta årtionde när jag fått barn?

Jag är lost.
Igår käkade jag tårta på jobbet.
Vilken svag karaktär jag har.
Det var inte så värst gott heller.
Ändå ville jag inte missa tillfället.
Nej nu börjar jag om från början, måste bara se om jag klarar det under lång tid.

Middag klockan 6

Idag är det hallelujaunderbart! För barnen sover och klockan är bara 8.
Jag är så diciplinerad när jag är själv med kidsen, liksom förutseende.
Medans de kollar på Bolibompa gör jag iordning nappflaskan så den ska vara klar precis när programmet är slut.
Då blir det inga minuters glapp emellan där någon kan få för sej att sätta igång nåt.
Nu breder en vuxen tystnad ut sej och lägger sej som en filt över mitt sinne.
Va farao ska jag göra nu? Jag får nästan lite ångest för att alla andra är på fest och sitter i gräset och pratar meningslöst prat som ingen kommer komma ihåg imorgon , jag vet ju att jag inte missar nåt!
Men ändå... man vill ju va där det händer.

Jag och min familj

Jag har hört om människor som blir utbrända av att vara hemma med sina barn.
Är det när man blir helt uppstressad av att bara göra frukost?
Jag kanske ligger i riskzonen.

Lidande

Världen brinner!
Det finns ingen rättvisa! Det är så mycket lidande med att vara människa.
Hur kan jag verka för att sprida ljus istället för mörker och ondska?
Idag läser jag om systematiska våldtäkter i krigsdrabbade länder, jag vill skrika
rakt ut! Varför skapar vi världen med så mycket ont?

Kära liv!
Jag älskar en slö söndag när allt flyter som honung och alla runt omkring flyter i samma tempo. Solen växlar med gråa moln och det är just så vackert som det bara kan vara mellan hägg och syren. Varför föddes jag?

10 dagar i min hjärna

Det har varit något fel på bloggen i flera dagar, jag har inte kunnat skriva, nu verkar det fixat här kommer nytt inlägg.

Efter 10 dagar utan socker känns det helt annorlunda i både sinnet och kroppen. Dels märker jag att jag inte är lika hungrig som när jag föder mej själv med choklad och kakor några gånger om dagen och mitt humör känns mycket jämnare, inte lika irriterad, arg och trött.
Sötsuget kommer efter varje måltid eller när jag börjar känna mej trött, men då har jag stoppat i mej något annat och det hjälper ju faktiskt. Tex lite russin och nötter eller en frukt. Det är jui nte sockret jag behöver egentligen utan något uppiggande när allt blod går ner i magen för att smälta maten.
Åh det går så bra! Jag trodde det skulle vara mycket svårare! Fick i mej några bitar ur en musli med exotic fruits, papaya skulle det likna, det var bara socker! Min första instinkt var att spotta ut det. Och igår kväll när jag var supertrött och det stod en stor cocacola flaska på diskbänken från våran utesittarpicknick bakom huset, då tog jag nästan nästan en klunk. Den lilla jävulen i mitt huvud sa att det inte gör nåt! Att det är så lite, bara smaka....
Men jag lyckades tvinga mej själv att inte smaka utan gå och sova istället.
Det är ett mycket spännande expriment det här för mej, får se hur det slutar.

Sugerdetox

Sedan fem dagar kör jag sockerfritt.
Det är verkligen en utmaning!
Jag får sugercraving efter varje måltid i princip och varje kväll när det är dags att sova. Så vanligtvis äter jag något sött, då orkar man vara vaken ett tag till.
Jag tom smyger i skåpet så inte min man ska höra, DÅ är det ett missbruk har jag läst i boken "Sockerbomben i din hjärna".
Jag har hela tiden tänkt att jag ska göra en fasta när jag slutat amma Silas mitt yngsta (och sista) barn, så det här är nån slags nedtrappning inför den.
När jag hälsade på min pappa i Skåne önskade jag mej en godispåse, min snälla pappa köpte en till mej som inte barnen fick se, full av färgade godisar som jag proppade i mej en kväll vid 11 snåret. Sen kände jag mej jättekonstig, som om jag var i en microvågsugn, som om alla cellerna i kroppen reagerade på sockret samtidigt.
Det var läskigt! då bestämde jag att imorgon börjar min sockeravvänjning.
Jag tycker själv det går ganska bra, blir lite toksugen emellanåt, men det sitter mest i huvudet tror jag, som någon slags tvångstanke att jag MÅSTE äta nåt sött.
För egentligen är det inte SÅ himla gott med bullar eller glass...
Eller inbillar jag mej bara?

Ponyo Movie Trailer

En jättefin film som både mina barn gillar och jag själv jättemycket!

Min tid

Nu undrar jag,
hur ska jag få tid att rensa hela lägenhetens skrymslen och vrår när jag har häcken full
från morgon till kväll med disk, matlag, barn in och ut, läggning, kvällsjobb mm.
Och när ska jag få tid att ställa upp och servera mina vänninor med mitt nya loppisfynd,
en halvtrasig dockservis från 60-talet?

Pappalove

Att vara med pappa, kärlek och hat!
Men mest flöde.
Någon som är som jag, som funkar på samma sätt.
Han har lärt mej att vara som honom...
Nu är vi båda vuxna, när jag var ett barn var jag full av beundran och tillit, nu
kan jag tänka själv lite mer.
Fortfarande är han den bästa! Även om jag inte står ut med honom för länge.

Blodsband
Halsband
Stämband, vi kan sjunga sånger hela vägen från Skåne till Stockholm.
Från min farmor till pappa till mej, därefter kommer sönerna som är sina egna hoppas jag.

Skåneland

Vi åker till Skåne med tåget barnen och jag, vi ska göra vår årliga visit hos morfar.
Jag tycker mycket om Skåne! Det är som ett annat land än Sverige. Det känns frimodigare, roligare och mindre allvarligt. Allt växer som sjutton, jorden är bördig och fet, solen lyser mer ja allt är egentligen lättare!
Skåningar är bra också, ett annat slags folk.
Nu ska suga i mej hav och grönska, nu ska jag vara snäll mot barnen och inte bråka med morfar, allt ska bli redigt och bra!

1 Maj.
Jag tänkte åkt in till stan, kände på om jag brinner för några politiska frågor.
Svaret var nej, jag är helt okuperad av min egen lilla bubbla.
Jag räcker inte utanför den.
Men samtidigt känner jag mer än någonsin att jag är sammankopplad med allt som är.

En underbar valborgsnatt! Stjärnhimlen över nyharvad åker, jag springer över den i mörkret. Dans i ett sädesmagasin, fötterna vill vill vill! Men jag orkar inte så länge, men det går också bra!
Härliga vår, jag omfamnar dej! Jag omfamnar det gröna som sprakar och gror runt omkring mej och vill växa upp till himlen tillsammans med det!