Så lite jag skrivit sen sommaren, inte ett ord på ett par månader.
Det har hunnit bli höst, jag har redan jobbat mer än en månad på mitt nya jobb som folkhögskolelärare i Södertälje. Jag har redan hunnit lära mig så mycket och fått så mycket nytt och bra i mitt liv.
Varje morgon har jag med största entusiasm åkt pendeltåg till Södertälje centrum, gått genom stadsparken, över bron, uppför Kusens backe, förbi sjukhuset till min nya arbetsplats. Så glad varje dag och helt utmattad varje kväll när jag kommit hem! Men mest är det givande och fint och nytt och bra för mig med det här arbetet. Jag älskar att åka bort från Järna och ha min arbetsdag någon annanstans.
Jag visste inte att jag längtade efter det, att komma bort från den lilla bubblan där jag bott, arbetat och umgåtts de sista 20 åren. Järna är som en liten by i landsorten, bara att alla som bor där (inte alla förstås, men de inflyttade) är alternativa och sökt sig till andra alternativa. Det var antroposoferna som började, nu kommer allt möjligt löst alternativfolk hit, och många av dem har sina barn i waldorfskola.
Men det blir nog i Järna som överallt i små orter, alla syltar in sig med varann, skvallrar och håller koll. Det är nåt uppfriskande med att vara på ett nytt ställa där ingen har med ens gamla liv att göra.
