Vi har fått köksgolv!

Svala, blanka, efterlängtade golv! Ljust och självklart ligger det nu över den fuktiga mark som stått öppen i tre år sedan vi köpte huset.
Vi har isolerat med spån som pressats in i varje skrymsle med våra små fingrar. Det tog väldigt mycket tid, men det kostade åandrasidan bara 300 spänn.
Har man mycket tid men lite pengar får man göra så.
Lister, lite mer panel, färg på väggarn, putsa om spisen och hitta en ny vedspis återstår.

Hjortronlandet

Idag gick vi rakt in i skogen och kom till en myr.
Det växte hjortron där men det var för sent, de smakade övermogna. Men iallfall så fanns de där och lyste som gull i mossen. Jag tyckte jag såg björnar och lodjur smyga mellan trädstammarna. Sen satt vi på en stor sten och vinden och solen var stark och Andres sa, om det inte var för träden skulle man inte höra vinden.
Om jag var en fjäril skulle jag flyga just här, om jag var en liten, liten fisk skulle jag vilja bo i den lilla, lilla tjärnen med näckrosor. Om jag vore mej skulle jag vilja gå genom skogen i flera dagar, och jag skulle ha några kokta ägg, lite bröd och vatten i en påse.

U-MV127 - Sinead O'Connor - Thank You for Hearing Me

Nu ser jag asfalt

Jag har återvänt till civilisationen.
Det är som en dröm där jag aldrig varit någon annanstans.
Långt inne i mej har jag ett svagt minne av en stor ek och några barn, en vattenslang
och knarrande trappsteg.
Jag flyter utanpå min kropp, men jag lever inte.

Hemvändarlördag

Marknad.
Jag låssas att jag är nån slags knalle.
Fast jag egentligen vill vara hemma och gräva.
Människorna strömmar förbi på marknadsgatan, jag känner igen så många av dem från när jag var barn.
De har blivit äldre, gamla, föräldrar, det har kommit många barn och barnbarn.
Alla dessa människor, med stora rumpor, små rumpor, kryckor, sommarskjorta.
Det är så rörande, sommar i Sverige och alla pratar dalmål.
Jag fylls av en massa ödmjukhet inför mänskligheten en dag som denna.
För det är sommarlov och semester och alla har kommit hem till barndomsbyn och ikväll ska de grilla.
Känner mej själv rotlös och föräldrarlös, jag har ingen kvar här. Min familj är splittrad och uppluckrad, vi har ingen släktgård i Söderbärke.
Kanske är det därför den ljumma sommarkvällen känns lite vemodig, jag kommer härifrån, men ändå hör jag inte hemma.

True Blood

Min dator har dött, jag vill visa bilder och idag finns inga ord förutom True blood! Kompis Karl har kommit med några avsnitt, jag längtar att gå in i den sensuella, underliga vampyrvärlden igen!

Dimman sitter i grantopparna som bomull, vi kör hem längst den tysta skogen och de oskiftade byarna i natten. Jag älskar det tysta vemodet och den uråldriga sången som bor här. Mitt hjärta skälver inför de blånande bergen och de stora skogarna.
Landskapet låter sej älskas, oberörd står hon stadig och ödmjuk i tusen år.
Det är en obeskrivlig känsla jag har, att handlöst få falla in i den tidlösa skogens armar,
att bli ett med Modern och sen upphöra.

Sten

Nu är jag lite kär i en man som jag träffar idag. Han är 90 år och har bott i vårar hus på den gamla tiden. Idag har jag fått vara ensam med honom i tre timmar och pratat och tittat på kort. Det var det bästa jag gjort på länge! Total inspirerad känner jag mej inför det här gamla skruttiga huset med en så fin historia som det har! Nu växer skogen tät här, men för bara 50 år sedan var marken alldeles öppen runtomkring, åt alla håll. Sen planterade skogsbolaget skog på all den mark som blivit bruten och brukad i århundraden. Tänk att det var tillåtet! Jag går här bland träden och drömmer om 50-talet. Jag hade velat leva här då. Då arrenderade man av skogsbolaget. De hade kor och arbetshästar, ingen bil och ingen tv. Dans på logen, rökt skinka i jordkällaren. I natt drömmer jag att jag är där.

Vid badplatsen

Tre familjer som jag iakttar. Första intrycket är kanske det mest sanna för oss människor.
En familj är tyst, det låter ingenting från dem. Barnen leker tysta, mamman och mormor pratar inte med varann. Det är som att det inte finns något där förutom Att de verkar duktiga. Familjen Bra, familjen Duktig.
Den andra familjen är trivsam. Barnen är vänner, mamman som en klippa ibland dem. Hon står för det lugna. Jag får för mej att hon med stor självklarhet accepterar att barnen växt upp och blivit tonåringar, att hon hur allt ska vara sen lång tid tillbaka. Inga outredda trauman i den familjen.
Sen är det vi, en spretig grupp av tjocka och smala och skrikiga. Det är svårt att se sin egen familj med klar blick. Men hos oss drar alla åt olika håll tror jag, spretar.

Jag älskar att se människor, speglingar av mej själv. Speglingar av tiden.

Mamma diskar pappa snickrar

Här hemma är könsrollerna helt stereotypa. Min man lägger in golv och fixar avlopp medan jag tar hand om barnen, diskar och lagar mat. Så mycket mer hinner jag inte på en dag. Vi har det så primitivt att diskning tar ca 1 timme. Värma vatten inne, ta ut vatten ute, plus disk, ta in diskad disk i omgångar. Jag tycker det är väldigt trevligt i år, kanske för att det snart är över. Om ett par veckor kommer vi få det så modernt med avlopp, vatten och diskbänk inne. När jag tänker på det känns det lite sorgligt tom. att inte stå ute mer och diska. Tänk att det ska vara så svårt med förändring, Jag vill ha det som det alltid varit. Iallafall är det väldigt steriotypt, något jag skulle ha rasat emot när jag var yngre. Men jag har inte ens lust att göra det som Andres gör! Nog för att jag hellre skulle jobba i trädgården än i köket, men barnen måste ju ha mat ibland. Och ny blöja. Och rena kläder. Och en medlare när de börjar slåss med knivar. När jag var ung var jag mycket feministisk i mitt tänkande om manligt och kvinnligt. Jag accepterade ingen särskiljning och tyckte att alla är lika oavsett kön. Nu bryr jag mej inte lika mycket, och jag är mer ödmjuk inför det mesta. Och komiskt nog lever jag tillsammans med en sydeuropeisk man som inte fått med sej någon jämnställdhetspolitik i modersmjölken precis. Jag skulle vilja prata mer om kvinnligt och manligt, om det ens finns... Vilka blir vi utifrån det kön vi föds till? Är det som Simone de Beauvoir sa att "Vi föds inte till kvinnor vi blir det". Eller föds män med en större möjlighet att bli bra på snickra? Jag har ju svårt att tro det alltså...

Gubbtv

Ikväll är det TV. På alla kanaler är det gubbar. Metallica spelar på Ullevi, det sänds live i svt. De är gamla men kör hårt i ett par timmar. Publiken är 90 procent män. I en annan kanal är det resa längst Amazonas med en man som pratar och träffar andra män. Och i ytterligare en annan kanal är det pratprogram med två gubbs. Ingen höjer väl på ögonbrynen för det, men tänk om det hade varit kvinnor istället, då hade det säkerligen kommenterats! Män är liksom normen och allt annat extra krydda.Its a mans world, kom inte och påstå nåt annat!

Detta har hänt

Det finns en stor grop precis utanför huset, där ska det bli nya rör så att vi kan diska och låta vattnet rinna, inomhus!

Jag har köpt en duk. Barnen älskar den för den är ny och luktar plast.

Grekland stoppar Ship to Gaza, jag blir så frustrerad och arg på världen som låter Israel med sina bundsförvanter styra och ställa.

Tack Görel för att du vill läsa! Och Maja också, tack!