Bästa kaffekoppen

Den här koppen köpte jag på en loppis i Frankrike. Kantstött med lite ingrodd smuts i det kantstötta, kändes den som det mest gedigna loppisfyndet.

Kanske köptes den från början av en tjock fransk husmor, som serverade kaffe eller te i många såna här koppar på söndagarnas kafferep.

100 år senare drar jag i lite as-starkt kaffe, mycket skummad mjölk, sist en liten sockerbit.

Det bästa en kan ha en mulen lördagsmorgon!

Jag samlar på fina prydnasaker. Med mitt samlande som ursäkt, fyller jag ut alla vrår av min familjs trånga bostad.
Idag en ljuvlig spanjorska med kastanjeter, en konstig hund med guldörhängen i sån här blek, liksom blank plast från 60 talet som jag är väldigt svag för. Samt en blå circusvagn med små uppstickande giraffhuvuden.
Sånt gör mej glad och tillfreds en halv dag ungefär.

Igår var jag i Södertälje för att uträtta ärenden. Jag letade byxor till ett av mina barn, gick in i alla de vanliga affärerna som finns och GUD så OINSPIRARANDE! Jag vill inte köpa någonting överhuvudtaget! Allt är skitkvalitet, färgerna ser såå onaturliga ut, det riktigt luktar kemikalier! Och det kostar massor av pengar för SKIT! Vi är så genomlurade som köper allt detta! Som vi dessutom oftast inte behöver! Jag är glad att jag känner så här just nu, för jag vet att plötsligt blir jag blind och vill shoppa saker för att livet känns trisst.
Men visst, jag köpte iallafall nåt igår, strumpor behöver man ju, och härliga överdragsbyxor som barn hatar.

Jag lekte affär hela söndagen på Skillebyholms höstmarknad.
Hela veckans alla kvällar har jag förberett och med skräck studerat mina hundratals
klädesplagg och små kolijoxgrejer som jag ska sälja.
Så mycket saker!
Så mycket att förbereda! ÅH åh åh!
Men när jag väl stod där kl 10 på söndagmorgonen och alla människor började strömma till och solen lyste och himlen var knasterblå, då kändes det bara jätteroligt!
Och jag älskar min roll som försäljare, för det känns som jag leker, ingen kan väl ta mej på allvar heller, och om de gör det så spelar det ingen roll!
Egentligen vill jag lägga ner hela verksamheten med att samla på mej grejer på detta vis, men på
ett annat sätt ger det så mycket kärlek!
Jag fick så mycket vackert av alla! Flera gånger tänkte jag, vad är det som händer? Alla tar sej tid och stannar kvar och köper gamla grejer av mej, ler och är glada och kramas och allt! Och Mirja köpte till och med en väst som jag har sytt, det var så rörande att hon ville ha den! Och någon annan som jag inte kände köpte mina gamla barndomsspjäxor.
Va härligt för mitt ego! Så jag kanske inte lägger ner iallafall utan bara börjar tänka att det är ett kuriost inslag i det lilla livet.

Tuppen ja

Dagens loppisfynd. Typisk onödig addition till mitt överfyllda hem.På den här LIONS loppisen som hålls varje år i Järna springer folk in när grindarna öppnas. Det är så fascinerande för mej, jag kan alltid dra det som en rolig historia när man pratar loppis. För hur ska man kunna titta på allt även om man är först, det går ju bara att rikta sina ögon mot ett föremål i taget.

Jag står i kön till en loppis med Silas i vagnen.
Klockan är tio på morgonen en solig dag i Södertälje.
Jag har varit här förut vid den här tiden och sett hur kön växer och växer.
Innan dörrarna slår upp och alla springer in i butiken, är det mer än 50 personer samlade utanför.
Det är samma folk som återkommer, finnar och araber.
Folk som har egna loppisar eller säljer saker vidare på nätet, antar jag.
De måste verkligen älska det här! För sååå mycket kosing finns det ju inte att hämta, och det är mycket jobb att köpa sakerna, frakta dem och få dem sålda igen till
ett bra pris.
Men jag blir lika triggad själv av den här kön, jag står på helspänn.
NU öppnas dörrarna! Trycka sej in titta, TITTA så ögonen trillar ur skallen.
Man kan ju inte titta överallt samtidigt tyvärr så man missar ju, en gammal spegel.
"ÅH vilket fynd!" Utropar en storväxt man till en liten man med glasögon.
"Den där, den är gammal!"
Då känns det VÄLDIGT bra för mannen med glasögon, han har verkligen något av värde i sina händer som just han har hittat!

Men alla dessa saker. Bara för att de är andra hand kan man lura sej själv och tro att man inte är så mycket konsumist, men det är ju inte sant!
Man kanske är MER konsumist till och med.
När det är billigt köper man fast man egentligen inte behöver.
När det finns mat äter man fast man inte är hungrig.
Det måste vara något gammalt krigstänkande som jag nedärvt, att klara livhanken
fast allt rasar samman runt omkring en genom att samla på prylar...

Lite mera tröst

Den här fattigmanskristallen har jag köpt på loppis idag.
Det är verkligen inget jag behöver, men det är ju så billigt på LOPPIS.
Jag är så svag för detta pressglas, det är grovt och på samma gång snirkligt.
När jag var yngre hittade jag massa glas i en gammal sophög i skogen, gamla
senapsglas sa alla att det var, de såg ut så här, sen dess samlar jag.

Loppishunting

Idag har jag letat loppisar med min svägerska som är här på besök från exotisk Spanien.
Där hon bor blommar mandelträden nu, det är det 20 grader varmt och några dagar innan hon kom hit badade hon i havet!
Hur kan det bara vara så olika på denna jord???
Jag skulle så gärna vilja ha en trädgård i sånt klimat innan jag dör, tänk vilken känsla det måste vara att odla potatis i februari eller skörda citroner från sitt egna citronträd.
Iallafall letade vi loppis i Gnesta, det är väl något av det enda hippa och udda exotiska vi har att bjuda på i Januari månad in the Sweden.
(De har slalombackar överallt i Spanien men knappt några loppisar)
Men allt utom Röda korset var stängt, och det var sååå dööötrisst där, förlåt alla små tanter som jobbar gratis där, men det verkade faktiskt som om ni tagit allt själva som skulle kunna vara lite intressant.
Det fanns inte en enda liten tyglapp som var kul.
Kanske letar vi vidare imorgon, shoppa istället för att spara, fynda i stället för att meditera, det är min melodi.