Refuseringsbrev

Vad är bra text och vad är dålig?

Jag har just fått min sjunde refusering av åtta möjliga, på ett barnboksmanus som jag skickade till förlag i våras. Jag kan inte påstå att jag hade så höga förväntningar från början. Jag kände liksom på mig att texten var för kompakt, och obearbetad. Ändå har jag jobbat om varje stycke minst tio gånger, för att lätta upp, förtydliga och förbättra.

Och så till slut orkade jag inte mer och skickade jag in det trots mina tvivel, bara för att få det gjort.

Bara för att prova processen.
Berättelsen är en hjältesaga, med en flicka i huvudrollen, som hör någon aldrig sluta gråta i skogen långt borta. Hon ger sej ut på en räddningsexpedition med sina djurvänner.

Och fast jag inte förväntade mig att det skulle bli antaget, fanns det ett litet hopp, så nu är jag i alla fall besviken. 

Sitter här i skymningen och retar upp mig över att jag läst så många dåliga böcker. Hur fick blev de till? Vem bestämde att de skulle få finnas och inte min poetiska saga?

Jag har inte den minsta lust att gå tillbaka i historien och försöka förbättra den ytterligare. Jag vill hellre börja jobba med nästa skrivprojekt. 

Natt i natten

Det här betyder fredagsmys. Kura i skymningen lugn och fin utan ilska.

Låta allt stå kvar på bordet till lördagsmorgon, no probs. Sova många timmar och inte tänka så mycket på om det är mörkt och kallt. För det är det.

Jag har slutat räkna dagarna i november, de är oändligt många och långa och tar aldrig slut.

utställ

Den här veckan är jag med på en utställning tillsammans med mitt ateljekollektiv.

Vi ställer ut på ett kafe Åsgatan i Järna, ljuskronor, måleri, foto, mina tittskåp och övergivna dockor.

Två veckor håller utställningen på. Jag skulle vilja smyga dit och sitta och lyssna på om folk säger något. Jag vill bygga fler scener och små skåp och brodera texter till. Bara att sätta igång.

Några dagar i vårt hus.
Det är så fint här och vi har hållit på så mycket sen vi köpte huset för fem år sen.
Ändå är det såå mycket kvar som jag vill göra!
På vintern är det lättare att vara lite lejd back än på sommaren, då är det som om allt kommer över mej som jag vill få gjort och jag kan inte tänka på annat. Nu kan jag mer betrakta objektivt.
I somras gjorde jag i ordning ett rum innanför köket som varit förråd sen vi kom hit, jag målade med en ljus gul äggoljetempera på väggarna och listerna målade jag grå med linoljefärg.
Jag fattar inte varför, men jag tänker alltid att jag är i Norge när jag sitter där inne! Det är helt enkelt det norska rummet. Kanske är det något med ljuset, det reflekterar så vackert i de gula väggarna.
Norskt ljus alltså... Än så länge är det ett ganska tomt rum och det är så skönt! Jag har alltid velat ha ett minimalistiskt sovrum, men nu har jag ett minimalistiskt norskt rum istället.
Faktiskt var det en vän till mej som kom på besök som förstod vad jag menade när jag sa att det känns norskt, jag blev så glad att hon förstod att jag glömde fråga vad hon associerade till.

 

Dagens nyheter

Om man jobbar bra i köket kan man få sig en syltmacka som belöning.

Hårdbrödet från Solmarka gård utanför Kalmar. Tahin och hallonsylt på toppen. Ser ut som ett litet kött.