Drömmar

Ibland är natten full av symboliska drömmar som förföljer mig hela dagen.
I natt var en sån dröm om ett gigantiskt äppelträd som växte inomhus och dignande av frukter.
Jag var ensam hos trädet och tänkte "det här kan aldrig gå bra, ett träd genom golvet
som behöver solljus och vatten.."  Jag ringer drömtydarna, mina vägvisare, de kvinnor som har levt längre än jag och som med lugn och tillförlit förstår sig på livets mystik och symboler. Då känner jag mig så nyfödd och ovetande, jag är ännu en liten Klara som inget vet om mig själv.
De säger "det har varit vackert, men det går inte längre, det ser du ju själv...." Jag lyssnar, men vill inte förstå.

Pojkarna

Jag har läst ut en fantastiskt bra bok som heter Pojkarna, skriven av Jessica Schiefauer.
Vad är det som gör att man gillar vissa böcker mer? Här sögs jag in i huvudpersonen Kims berättelse, jag liksom blev Kim. Blev kanske påmind om min egen tonårstid till viss del. Kunde känna hur det var inne i hennes kropp när hon förvandlades till en pojke genom att dricka juicen av en sällsynt växt hennes vän odlat i sitt växthus.
Tre vänner i ett radhusområde med intresset för att klä ut sig och göra rollspel, deras utsatthet i skolan som flickor i puberteten. På sätt och vis ganska svartvitt berättat, men sagolikt och magiskt samtidigt. En magi som följer med berättelsen ända till slutet. Jag tycker om magiska berättelser, som får vara surrealistiska och märkliga, så är den här boken. Den finns som film och visas på SVT play ett tag till.
Read it! See it! Eat it.