Fast i vikings

 Jag har fastnat i Vikings, serien som alla såg för flera år sedan.
Jag kollade också första avsnittet när den kom, och tyckte bara det var köttigt, blodigt, sexistiskt och som en nidbild av hur en tänker sig vikingar, grova och råbarkade. Men jag längtar ändå efter det där fornnordiska i filmformat, och tänkte efter nyår när allt var stilla och inget hände, att jag ger det en chans till, härligt att ligga och glo på en serie i vintermörkret.
Och som jag fastnat, oj oj, oj, precis det här jag inte vill! Att jag bara måste se nästa avsnitt, bara tänker på alla karaktärerna hela tiden och tror att det är vikingatid som pågår när jag kommer ut på gården från mitt hyreshus.
Helt fast alltså! Och nu har Ragnar precis dött, det vill man ju inte. Han är ju både ljuvlig och odödlig! Och jag tycker att serien är inspirerande ur kvinnosynpunkt.
Det finns flera kvinnor med avgörande roller som är slagkämpar och pratar med varandra om andra saker än män, och ger på det stora hela sken av att nordborna var mer jämställda än de kristnande i England.
Var det sant? Ingen vet. Och det hör ju också till när man är helt uppe i en serie att man vill prata om den hela tiden, så det gör jag och då har jag blivit upplyst om att efter säsong 4 är det inte bra längre.
Precis där jag är nu alltså. Men bara för att alla säger så, så vill jag ju inte sluta titta.
Men det här att fastna i en serie som upptar en massa tanketid, när det är så mycket annat jag vill/ska/måste göra- no, no får inte hända igen. Inte igen, aldrig mer...

Kattmjölk

 Mitt nya år startar med bland annat, kattungar.

I början av december föddes 4 ljuva små kattbäbisar i min säng.
Det var så lugnt och fint och stilla, så kärt att få vara med om!

Men nu, 4 veckor senare, har kattmamman fått mjölkstockning och det är det enda jag håller på med! Hjälp, det finns bara två lägen i mig, av eller på. Jag ÄR kattmamman och ungarna, jag kan inte tänka på något annat. Så orkar ingen människa hålla på. Det är smärtstillande medicin, massage, varma omslag, riskudde, hålla koll, låta vara, stänga in, mata ungarna, kolla ungarna, ge spruta, åka till apoteket, blanda mjölkersättning, mata med pipett.

Jag som skulle skriva på min tenta så den blir klar nån gång. Nej, så funkar inte jag. Kan inte växla mellan kattsjukhus och tentaskrivande, det går bara att göra en svår sak åt gången.

Okej, jag måste acceptera att jag är så, men jag tycker inte om det. Varför kan jag inte vara mer flex och chill och tänka att det löser sig med katterna, jag tror att ALLT hänger på mig, jag ska rädda alla. Om någon dör eller far illa så är det mitt ansvar. Kattmamman har väl också lite ansvar kan en tycka… Hon tittar på mig när jag lägger till ett par ungar igen för att försöka få igång amningen, hon tittar på mig som att, ”jaha vad händer nu, vad är det du förväntar dig av mig?”

Jag måste stänga in mig ett i ett ensamt rum ett tag för att släppa kattfamiljen en stund. Här sitter jag nu och lyssnar efter kattmjamningar. Goda Modergudinna låt detta passera.