Dagarna efter jul är de bästa tycker jag. Allt har lugnat sej, det finns rester kvar i olika kastruller på balkongen. Man kan  såsa runt och läsa julklappsböcker. Jag fick hönsböcker, jag ska börja läsa från första sidan.

Idag har jag bevittnat något sorgligt. Mina kycklingar bor granne med en stor linderögrismamma som varit gravid hela hösten. Igår kväll födde hon fram kultingarna och jag kom dit i mörkret för att släcka åt hönsen och blev den första som fick se dom. 

En av dom låg långt utanför boet på marken, jag visste inte vad jag skulle göra, svingade mej över nätet och lyfte upp den för att ge den till morsan. 

Jag har aldrig hållt i en gris, hur den kändes i mina händer! Helt kompakt och lite varm, den började illvråla! Jag blev skraj att mamman skulle bli arg på mej eller bita kanske, så jag slängde till henne ungen lite tafatt och studsade över staketet igen. Såg inte så bra hur det gick vidare, det var så mörkt, ville bara ringa de som har stället och berätta. Så råkade det bli jag som kom först i morse igen, lyckades inte få med mej någon av barnen. Trots att jag lockade med nyfödda grisungar.

Tur det, för alls hade dött! De låg utspridda runt mamman under halmen alldeles döda. Åh! Det var så sorgligt att se. Varför händer det så? Det som skulle bli allas julkultingar blev bara en ensam, ledsen sugga som dödat sina ungar. 

Jag som inte kunde motstå två små sorgsna halmgrisar på loppisens halva priset härom dagen, det är ju dom små döda ser jag nu. 

Och som Robin sa, som äger grismamman, har man grisuppfödning med massor av grisar så händer ju sånt här ibland, men har man bara en gris blir det väldigt sorgesamt....

Drabbad av julstress likt förbannat. Har inget pansar som står emot.
Förra året bestämde jag att inte vara med en gång till, men den drömmen överlevde inte.
Jag är en julgris med minne som en guldfisk som önskar att någon annan styrde upp allt...
Friden kommer till den döde.

Tamikrest - Tisnant an Chatma

Ökenpop på min topplista.

Allt som finns kvar av Paloma

Igår åt någon upp min favoritkyckling som kläcktes ur ett ägg i mina händer.

Grymma värld! jag tänkte på Paloma hela kvällen och led. Kvar var en jättehög med vita fjädrar och 5 svarta, precis utanför stängslet till hönsgården. 

Plötsligt är man död och livet var bara en liten promenad mellan några matskålar. 

Himlen väntar på oss alla.

Julkalender utvärdering

Det går inte att hoppa över julen.
Jag lovade mej själv förra året att tona ned det hela och fara utomlands.
Men så blev det icke, biljetterna är för dyra, vi kan inte planera, barnen säger att de älskar jul.
Här sitter jag så och ser på julkalendern, räknar neråt, 22 dagar kvar.
Julkalendern handlar om familjen Hedenhös i år. Igår, första avsnitten blev jag inte så imponerad. Tyckte det var krystat och tillgjort, familjen Hedenhös ute i rymden som karikatyrer, ska på nåt sätt möte jorden med ensam stackarsflicka. Men idag, andra avsnittet mycket bättre redan.
Var jag kanske väldigt på min vakt? Eller var det faktiskt braigare?
De fick med en väldigt osympatisk statsminister, frånvarande vuxna, övergivna barn,
glorifiering av gångna tider. Det kan bli bra. Eller inte.
Den som överlever julförberedelserna får se. Jag önskar mej en folkdräkt. I julklapp.