Hur ska det bli? Här ligger jag på sängen och känner mig krasslig, en lätt dimma i skallen och något tung över bröstet. Jag som inte varit sjuk på så länge! Såg kroppen plötsligt en chans att få lite vila? För inte är det väl corona, det tror jag knappast... Vad kommer det här göra med oss, allt medan dagarna går? Alla evenemang och resor vi planerade göra, all social samvaro som nu kommer utebli. Vad gott ska komma ur? Om de basala livets nödvändigheter, som tak över huvudet och mat på bordet är omhändertagna för oss, kanske vi kan skapa kreativa storverk, var och en i våra instängda hem! Skrivande, målande, musicerande, läsande. Är det drömbilden av en inlåst människa? Sitter vi egentligen klistrade framför sociala medier och nyheter för att vara med i världen som är avstängd för oss. För mig har det så det varit de här två dagarna, uppdateringsneed.
Jag vill liksom vara med för att det är så olikt allt som någonsin hänt förut. Småäta lite, lyssna på ljud från mina hemmavarande grannar som också har snuva eller småsjuka barn och klinkar på gitarr och lyssnar på radiouppdateringar. Allt hörs i det tysta ensamma.
onsdag 18 mars 2020
tisdag 10 mars 2020
Jag känner mig desillusionerad.
När vi ska göra lektion på tema hållbarhet, på min utbildning till folkhögskolelärare.
När min kompis pratar upprört och brinnande om kvinnor och barn på flykt i båtar till havs.
När folk jag känner vill att Sverigedemokraterna ska styra Sverige.
När jag tänker på mänsklighetens framtid på jorden.
Desillusionerad betyder bla. vingbränd, utan hopp, cynisk, besviken, illusionslös.
Men jag har drömmar och illusioner, de handlar om att vara ensam i skogen, på landet bland träden, blommorna och insekterna. Att vara i kontakt med mitt eget inre och med min högre makt. Det finns egentligen inga andra människor där i drömmen, men jag klarar mig inte utan människor heller, det vet jag ju... så ekvationen går inte ihop sig.
Det är bara så svårt att se ljust och hoppfullt på framtiden, jag vill dra mig undan, inte vara med om detta. Var finns det goda, ljusa och underbara? Måste det börja med mig?
Irakiska flyktingar som kommit med båt över Medelhavet till grekiska Lesbos Foto: Muhammed Muheisen/AP
När vi ska göra lektion på tema hållbarhet, på min utbildning till folkhögskolelärare.
När min kompis pratar upprört och brinnande om kvinnor och barn på flykt i båtar till havs.
När folk jag känner vill att Sverigedemokraterna ska styra Sverige.
När jag tänker på mänsklighetens framtid på jorden.
Desillusionerad betyder bla. vingbränd, utan hopp, cynisk, besviken, illusionslös.
Men jag har drömmar och illusioner, de handlar om att vara ensam i skogen, på landet bland träden, blommorna och insekterna. Att vara i kontakt med mitt eget inre och med min högre makt. Det finns egentligen inga andra människor där i drömmen, men jag klarar mig inte utan människor heller, det vet jag ju... så ekvationen går inte ihop sig.
Det är bara så svårt att se ljust och hoppfullt på framtiden, jag vill dra mig undan, inte vara med om detta. Var finns det goda, ljusa och underbara? Måste det börja med mig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)