Jag har skrivit en bok och den är klar för tryck, och det blir verkligen en riktig bok till slut!
Processen har varit lång, det har tagit flera år, förra året blev nästan inget gjort för jag var så under isen. Men NU faller allt på plats, och snart har jag den i min hand.
Det är en poesibok och poesi är smalt i den här tiden som är nu. Många tycker poesi är svårt att förstå, svårt att ta till sig. Ändå är dikten källan till så många låttexter, eller en rad som fastnat och finns med oss hela livet av något vi läste som tonåringar i en dikt.
Jag gör den här boken själv, eller verkligen inte själv- med hjälp av min vän Sara, utan henne hade det inte blivit av! Men jag bekostar tryckningen själv och ska försöka få människor att köpa den och läsa den- själv. Hur gör man det? Jag måste börja forska i att promota. Är inte så pepp på just det, men inser att något måste jag göra för att bladen ska bli bläddrade och lästa. För jag vill ju bli läst, även om det är det mest personliga och utsatta och frågorna som "tycker någon att det är bra? Förstår dem? Går det att ta till sig?" poppar upp i huvudet. Det är utlämnande på ett sätt som andra uttryck kanske inte är. Ord, så direkta och talande, samtidigt fria att tolka.
Boken heter Rävleken, och nu känns det nästan som att jag själv är boken. En spännande process, vad jag erfar på vägen till målet.
