Idag är det ett år sedan jag fick körkort.
Det är också min avlidna farmors födelsedag.
Min kära farmor, tack vare henne klarade jag av det där körkortet.
Transportstyrelsens random datumgivning gav mej just den här dagen
utav alla 365 möjliga.
Fint när livet är gott ibland...

Första gången

Min första biltur själv i bilen!
Med helt igenimmad bakruta, och inte full koll på kopplingspedalen efter att ha kört körskolans bil så länge. Men kör på bara! Ut i trafiken på landsvägen och lite musik och det känns helt surrealistiskt att det är JAG som kör, alldeles själv!
Jag plockar upp min kompis Sandra, hon har också fått körkort nyss, vi burnar iväg nerför Norrtunabacken, väl medvetna om att bakom varje buske finns ett potentiellt barn som kommer springa ut framför oss, kommer jag tänka så i resten av mitt körande liv?
Jag är snart 40 år och jag är så stolt över mej själv, att jag fick till det!
Trodde aldrig i början att jag skulle lära mej, " om jag lär mej köra bil i den här trafiken i Södertälje, då är det fanimej helt jävla otroligt!" tänkte jag.
Jag känner mej sorgsen över körskolelärarna som jag träffat sen i våras och som lärt mej manövrera bilen, de kommer för evigt gå där och traggla och köra in och ut medans jag aldrig kommer tillbaka igen till deras gata.
Jag ser hur mitt liv kommer fortsätta, och att det tom. kanske blir lite lättare hädanefter.

Världen ler mot mej! Jag har fått körkort!!!
Södertälje är gråare och regnigare än någonsin, men det gör ingenting!
Tack farmor som skulle fyllt 102 idag om hon levat, med din välsignelse gick det vägen! Kali och Jungfru Maria hade jag också med mej om halsen, en fet kristall från Andres och några slitna foton på mina barn.
Åh Gud va skönt att det är över! Den värsta pärsen i mitt vuxna liv tror jag.
Nu gör jag inget mer på hela vintern, luften har gått ur alldeles.

Fredagkväll.
Hur många fredagsmys har passerat de sista åren?
Vi hade aldrig fredagsmys när jag var liten, ingen hade kommit på det än,
bara ordet är som ett skämt.
Det blir kanske lite mysigt nån gång ibland, men bara att man SKA är avtändande.
Ikväll är myset en flaska rödvin och jag som värmer lök till lökomslag, ett av barnen har öronvärk, medans den andre drömmer mardrömmar med ögonen öppna.

Och jag är bara på sidan 164 i Du och jag i i trafiken, helst vill jag läsa boken tre gånger som min kompis gjorde innan teoriprovet. Men min hjärna är som en trög slembob, inget kommer ut, inget kommer in.
Nu går jag på dubbla doser rosenrot och ginko biloba, jag märker ingen skillnad i skärpa. Det ska vara bra för att klarna till, skärpa upp sej, bli på alerten. " För äldre människor" står det på paketet.
Känner mej snarare MER trött.

Det jag längtar mest till är att dricka kaffe med min körlärare på uppkörningsdagens morgon, han fick det att låta så mysigt när han sa, "Vi ses klockan 7 på körskolan du och jag, så sitter vi och tar det lite lugnt med en kopp kaffe, sen kör vi bara."

Idag googlar jag på " Vad äta innan uppkörning".
Hittar inga konkreta tips.
Jag hade tänkt mej en jättestor gröt och mycket nötter och torkad frukt.
Men säkert vill man mest kräkas när det väl är dags.

Jag har börjat äta några tabletter som är gjorda av Ginko-biloba, det ska vara bra för skärpan, sånt som glömska gamlingar tar. Det är oerhört svårt att få informationen att stanna i huvudet för mej när jag läser den mycket ospirituella boken "Du och jag i trafiken", jag upplever att faktan lätt och smidigt slinker in och ut igen.
När livet redan är överfullt som det är, blir det nödvändigt att forcera in saker som;
m/sek till km/h. Multiplicera antalet meter per sekund med 3,6.
Ändå kommer jag inte ihåg det.

Affirmation

Den bästa lapp man kan få! Fast inte riktigt sant ännu.....