Sommaren var inte slut som jag trodde. Jag har badat i havet och solat på klippor i Sankt Annas skärgård. Att vara förunnad att förundras!
Örnar, mårdar, åska, ösregn, campingliv, packa upp, packa ner, kaffekok på gasolkök, eld, utforska en öde ö, vildapel, maneter, tång och sjögräs, soluppgång, solnedgång i havet och tälta (bland det jobbigaste jag vet att sova i trånga tält, får kvävningspanik, men det gick rätt bra den här gången.) Och kanske det mest underliga och otippade av allt, jag är tillbaka med den käraste som jag inte var med i våras längre, nu är det vi igen! Ändå, efter allt, jag trodde inte det! Men så kan det bli. Man kan hitta tillbaka till varann. Vi var inte färdiga. Vi hade ogjorda saker att göra och lära oss bland öar och klippor och skär.
