Jag är i mitt essä mitt i natten, bakandes bullar till min älskade som jag nyss förbannade.
Men så har jag också lärt mej i KBT-terapi att göra TVÄRTom mot vad man tänkt, och då är det bra med ett bullbak istället för ett surfejs.
Det är något triggande med att sätta igång projekt och just när natten börjat.
Dold av mörkret och tystnaden tycks det möjligt att utföra underverk, som vaniljbullar.

Im in my best moment in the middle of the night, baking buns for my beloved who I was just cursing.
But I've learned in CBT-therapy to do the opposite of what one thinks to do, and then it's better with bunbaking than a sourface.
There is something thrilling about starting a the project just when night falls.
Hidden in the dark and silence, it seems possible to perform miracles, such as vanilla buns.

Blod

Det var aldrig någon som pratade mej om mens när jag var ung.
Mer än att man måste ha mensskydd så det inte blöder igenom brallorna.
Och vad skulle de ha sagt? Det finns ingen levande kultur runt menstruationen i Sverige.
Ju äldre jag blir desta mer påverkad blir jag av menscykeln, ungefär fem dagar innan mensen sätter i gång infinner sej en stickande ilska. Och efter ytterligare ett par dagar är känsligheten på topp. Allt går innanför huden och jag känner mej helt avskalad och naken. När väl blodet kommer känns det otroligt befriande.
Är det verkligen att jag blivit äldre som gör att det känns tydligare?
Eller var jag bara inte medveten innan?
Den här boken, Det röda tältet om hur kvinnor i den gamla tiden går in i ett tält i en vecka när det är mensdags, finns att läsa.
Kanske är sinnet skärpt under lingonveckans dagar så att man blir mer klarsynt? Bättre på att lösa problem och se nya möjligheter.
Ett totalt undangömt ämne skulle jag vilja påstå, och varför då? För att folk tycker mensblod är äckligt?
Ett annat lästips Skammens röda blomma av Denise Malmberg

There was never anyone who talked to me about menstruation when I was young.
More than one has to juse tampax, so it does not bleed through your pants.
And what would they have said more? There is no living culture around menstruation in Sweden.
The older I get the more affected i get of the menstrual cycle, about five days before my period sets in motion arises a stinging rage. And after a few days, the sensitivity is on its peak. Everything goes under the skin and I feel completely stripped and naked. Once the blood flows there is a feeling of incredibly liberation.
Is it really that Im getting older that makes me feel it all more clearly?
Or was I just not aware of before?
This book, The red tent about how women in the old days goes into a tent for a week when it's time for their periods.
Perhaps the mind is sharpened during "cranberrieweek" so that you become more perceptive? Better at solving problems and see new possibilities.
A totally dismissed topic I would say, and why? Beacause people think menstrual blood is disgusting?
Another suggested reading "Shame red flower" by Denise Malmberg

Nu skriver jag på kvällarna, och läser det jag skrivit så ögonen blir torra och sura.
Det är en utmaning utan dess like, jag förfasas och älskar det samtidigt.
Jag har längtat hela mitt liv efter att gå in i sagan och orden, nu ska jag fanimej göra det!
Mitt självkritiska jag undrar, varför ska jag göra det här? Och min allsmäktiga modergudinna som skyddar mej från allt ont svarar, för att du kan.

Im writing in the evnings, and read what I wrote as my eyes becomes dry and sour.
It is a challenge as no other, Im horriefied and loving it at the same time.
Iv been longing my whole life to go into the stories and the words, now I will do it no matter what!
My selfcritical me wonders, why should I do this? And my almighty mothergoddess who protects me from all evil answers, because you can.

Vilken fin läsk man köpa nu för tiden! Ekologisk och god och i en så vacker flaska med utsökt ettikett. Mor är glad.

What a lovely soda one can buy these days! Organic and tasty and in such a beautiful bottle with an exquisite label. Mother is happy.

Paul Kuczynski

Skrivaskrivaskriva

Jag har alltid velat skriva! Nu ska jag göra det, verkligen!
Orden ska flöda som små magiska fjärilar ur pennan, på tangentbordet ur min skalle.
Det är bara min egen rädsla som stoppar mej från att blomstra ut i skriveri.

Tigg

Då säger barnet " de som sitter med en sån där mugg, dom har nog jättemycket pengar"
" Nej" säger jag " de har ingenting det är därför de sitter där"
"Men varför ger vi inte pengar då?"
"Jo, men ska vi ge till alla som vill ha?... eller ja, hm.. vill du ge så kan vi göra det..."
Ursäkta, vad är rätt svar här?
Vem är kvinnan som sitter invirad i filtar på Götgatan, med en pappersmugg framför sej och ber om pengar? Varför måste hon sitta där?
Och varför ger jag henne inte 500 spänn?
Jag har ju så jag klarar mej.
Wow, jag skulle aldrig ge 500 spänn, 20 på sin höjd!
Men vad får man för 20 kr i Stockholm denna kväll?
Knappast en returresa till Rumänien, om hon nu kommer därifrån, om det nu är det hon vill ha. Hur mycket kan man få ihop på en dag? Kanske ett par hundra kronor max.
För att sitta i kylan, en lördag i januari och be om pengar måste man ha det ganska jävla fattigt. Är det bara dåligt? Kan det vara bra?
Vad är det egentligen jag ser?

foto: scanpix

Det är något som känns väldigt tydligt just nu i luften, runt omkring och överallt.
Som om det bara är sanningen som räknas, allt ska falla på plats, bli tydligt och klart för det går inte annars! 2012 is the year!
Har jag blivit hjärntvättad av för mycket Mayakalenderteorier?
Isåfall, tack för det! Jag omfamnar gärna en ny världsordning, bättre än det rådande.

Something seems very clear in the air right now, around us and everywhere.
As if only truth counts, all should fall in its place, get crystalclear beacause it is the only way! 2012 is the year!
Have I become brainwashed of to much Mayacalendertheories?
If so is, thanks! I embrace the new order of the world, if it is better then the present one existing.

Tvättstuga

Så här lätt rubbas min dag när den för en gångs skull är välplanerad.
Jag brukar aldrig boka tvättid, utan bara springa ner till tvättstugan och kolla om det är ledigt. Det kan ju verka spontant och fritt, men nej, det är stress och ostruktur.
Jag hittar nämlig inte mitt lås som man bokar tider med.
Jag inbillar mej att det är bra att kunna slinka in när som helst och kolla om det är tomt då kan jag snika in mej på nån annas tid lite lätt och kvickt.
Men nu hittade jag till slut det lilla rackarns låset och bokade tid, måndag kl halv 11. Skrev upp det i almanackan, planerade att till och med mangla. Denna bortglömda kunskap hade jag tänkt mej att återerövra.
Gud va jag känt mej nöjd varje gång jag tänkt på den här bokade tvättiden. Som ett mantra i min skalle "På måndag ska jag tvätta, på måndag kl halv 11"

Måndag klockan kvart över tio, jag står redo, Silas och jag går ner för alla trappor, vi bor på tredje våningen utan hiss men mor är glad, alla är glada!
Väl i tvättstugan visar det sej att torkskåpet inte funkar, det är nu min lilla ordning börjar rasa. Jag vill ringa och felanmäla,"vafan ska det inte funka nu när jag ÄNTLIGEN bokat en tid!" Sonens studsboll åker plötsligt ner i avloppsbrunnen, samtidigt som mannen skickar ett sms och säger att han kommer hem senare.
"Nejnejnej! Det gåååår inte, jag har TVÄTTSTUGA, du måste hämta på dagis!" Nu är det överhettning i ADHDhjärnan, nu kommer moooooonstret, NU är monstret här!
Monstret som inte kan med ett ända litet felsteg för då rasar allting samman.
Nej, hjälp mej, jag drunknar i min tvättid!
Vad var det nu man skulle göra när det händer så här?
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10...... Andas in...... och nu, andas ut.
Det är ju inte så farligt, faktiskt inte alls!
Om man håller handen över ögonen ser man ingenting, men flyttar man handen så långt
ifrån sej som man kan, då ser man hela armen!
Så gör jag, och då kan jag kanske skratta åt mej själv till och med, åt min lilla fis i världsrymden som får spader för INGENTING.

Vissa tråkiga dagar när jag bara vill fly från mej själv och bli underhållen i en rolig stad, stannar jag ändå hemma för det är så projekt att åka iväg med barnen. Då kommer mörkret smygande vid halv tre och jag tröstar mej med en chokladbit i köket och sen tittar jag på bilder av lyckade människor i datorn.
Och så är jag sur och opedagogisk.
Om jag öppnade till mitt svarta hål och dök ner i det, skulle jag träffa mitt riktiga själv där nere? Skulle jag se källan till allt mitt vackra och förstå vem jag är?
Skulle det rastlösa, meningslösa, uttråkade försvinna med insikten?
Hur gör man för att få veta vem man egentligen är?

Some boring days when I just want to escape myself and be entertained in a fun city, I stay at home anyway because its such a project to go away anywhere with the children. Then the darkness comes creeping at half past two, and I comfort myself with a piece of chocolate in the kitchen and then I look at pictures of successful people in the computer. And then I'm being grumpy and not pedagogical.

If I opened up to my own black hole and dived into it, would I meet my real self there? Would I see the source of all my beauty and understand who I am?
Could the restless, meaningless bored feelings disappear with the insight?
How to know who one really is?

Lättsamt inlägg

Min nya sticksiga mössa som jag virkat. Den ser ut som en soldatmössa eller ett lammskinn
men det är ett angoragarn med öglor på, prytt med en liten ros av marsipan.

See my new croched hat with itch. Looks like a soilder´s cap or a lambskin but it is a yarn of angora with loops in it, decorated with a little rose of marzipan.

Dunderklumpen - Dunderklumpens sång

Känner ni Dunderklumpen?
Det är för bra!

Do you know Dunderklumpen?
It is to good!

Läsa/Read

Den här skojfriska yogaboken läser jag just nu, och den är rolig och bra!
Jag vill också läsa "Siri" av Lena Einhorn, och kanske något av Strindberg för att pappa gillar honom och för att han dog för 100 år sen... Strindberg alltså.
Mycket fler böcker än så har jag inte på min lista för 2012, men det ser för ynkligt ut tycker jag.... Men klockan 1 på natten när jag går och lägger mej orkar jag bara läsa i 10 min, sen går ögonen i kors för 6 timmar senare vaknar barn.

This last book of yoga Im into right now, its fun!
I allso want to read "Siri" by the Lena Einhorn, and maby something of Strindberg because my father likes him and because he died 100 years ago... Meaning Strindberg died. There is no more books in my readinglist for 2012, it seems patheticly little I think... but at 1 o clock am, when I go to bed i only have the strength to read for 10 min, then my eyelids fall down, because 6 hours later children wake up.

India Arie Nature

Jag älskar den här!