Vara i Moren

Så passerar några dagar i Stora Moren, jag är ensam och det går fint.
Tankarna är tankar som passar i ensamhet, bearbetar alla människor och möten jag har runt omkring mig när livet pågår som vanligt. Tänker på sånt jag vill göra här, som känns roligt, bygga nåt för att lära mig bygga, stenmurar, spaljeer, portaler. Jag fixar i trädgården i flera timmar, flyttar lite plantor, gräver om, flyttar stenar. Det ÄR faktiskt bara härligt! Jag vill bara göra det! För jag har kommit på för vem jag gör det. Det är för mig, jag gör det för min skull. I flera år har jag undrat vem jag gör det för, mina barn bryr sig inte om det här rucklet mitt ute i ingenstans. Nu blir det till för mig.
Drömmer om att vara här hela majmånad nån gång och bara  g r e j s a. Jag träffar min granne Calle när jag varit på date i Norberg med min vän Sara, Calle säger till mig att jag inte sluta tro att jag inte kan bygga, det är bara å göra. Bara sätta igång, låt det tid, samla material och bara börja. Heja Calle! Så ska det låta! Jag gör som du säger! Men börjar med det här. Jag sparar på allt! Nästan inget blir slängt från den här skrothögen. In med det ingen bara när det är städat på golvet.

Old camouflagenet.
Plasticbuckets
Tools
Chickennet
Pots
Chickenfeeders
chickenwaterfeeders
Boards
Hay
A small childrentable
handtools

Kristina Lugn, Ganska nära himlen.


Ganska nära himlen
i ett hus som är ganska grått
i ett rum med fina tapeter
bor Liselott
Och hennes vidriga mamma
bor faktiskt också där
hon står vid spisen och röker
och undrar vart Liselott är
Men Liselotts snälla pappa
bor i en annan stad
han bor på en sällsam stjärna
och är både rik och glad
Där sitter han hela dagen
i en soffa av pärlemor
och ingen mer än hans dotter
vet var den mannen bor
Där sitter han hela natten
och skickar blå telegram
och ingen mer än Liselott vet
att dom verkligen kommer fram
För Liselotts taskiga mamma
arbetar i en butik
där staplar hon flaskor på burkar
och är varken glad eller rik
Hon säger att Liselotts pappa
var ett kräk som hette Sven
som flydde till Tierp med Dolly
och aldrig synts till igen
Han har det väl bra med Dolly
och struntar i Liselott
som är liten och spinkig och ensam
och lever på bidragsförskott
Så säger Liselotts mamma
en ledsen och tanklös tant
som inte vet vad Liselott vet
är på riktigt alldeles sant:
när alla dagisbarn sover
och alla kassörskor har gått hem
går en pappa på tå och planterar
små blommor runtomkring dem
han planterar ljus i köket
där middagsdisken står kvar
tills allt bilr så vacker och trevligt
tack vare Liselotts far
Men när väckarklockan ringer
och himlen är raggsocksblöt
och morsan sitter i köket
och sväljer sin havregrynsgröt
när kärringen sitter i köket
och gastar: skynda dig nu
du ska äta och pinka och klä dig
för klockan är fem över sju
tar Liselott tyst och stilla
sin färgglada täckjacka på
och utan att klaga det minsta
bestämmer hon sig för att gå
Då kommer en fågel fjärranifrån
Det kommer en sur pensionär
En unge somnar i skogen
En mamma är inte där
Det kommer en hund som är hungrig
den går på gator och torg
En mamma sitter på PBU
och saknar ord för sin sorg
Det spelar en psalm i björken
och dagen är mulen och grå
Mitt vackra barn i bävernylon
vad är det du tänker på?
Du springer alltid allena
längs skyltfönstrens tindrande rad
där ingen hör vad du sjunger
och jag vet att du inte är glad
Jag väntar i mörkren, jag väntar
i mökren långt ifrån dig
och snart blir jag sjuk av kärlek
som du inte vill ha av mig
Kom tillbaka till mig, mitt hjärta
ja skynda dig hem till din mor
Vi kunde ha det så trevligt
på det höghusfält där vi bor
Vi kunde skaffa nåt hembakt
att sitta och mumsa på
och jag skulle sticka en kofta
så du slipper frysa så
Och virka ljuvliga drömmar
av chockrosa yllegarn
och aldrig göra dig ledsen
mitt stackars ensamma barn!
Jag ska lära mig städa och vispa
och göra mej slank och fin
och bli en mamma
en hemkär och kramgo´ blondin
Jag ska skriva ett riktigt sympatiskt brev
till Någon som passar mej
och förklara min nöd och göra reklam
för både mej och dej.
Sen är det bara att vänta
på alla svaren jag får
så har jag en toppenbra pappa
lite längre fram i år!

Hälften blir fel

Hälften blir fel.
Det stämmer åtminstone på mitt liv.
Det är också vad Iris Johansson hävdar. Kolla in.
Att inte klandra sig själv för det, leva vidare och försöka bättre och innerligare.
Iris svarar på frågor om allt som har med liv att göra, jag har gått i en av hennes grupper i tre år
kallad KSK, kommunikation som konst. En slags sittande gruppterapi där var och en jobbar med sitt inre, också i smågrupper med att lyssna på varann och utbyta tid. Det var fint, jag lärde mig en massa och fick syn på mycket. Jag vill alltid vara i inre process, det är egentligen det enda som intresserar mig.