Jag är i mitt essä mitt i natten, bakandes bullar till min älskade som jag nyss förbannade.
Men så har jag också lärt mej i KBT-terapi att göra TVÄRTom mot vad man tänkt, och då är det bra med ett bullbak istället för ett surfejs.
Det är något triggande med att sätta igång projekt och just när natten börjat.
Dold av mörkret och tystnaden tycks det möjligt att utföra underverk, som vaniljbullar.

Im in my best moment in the middle of the night, baking buns for my beloved who I was just cursing.
But I've learned in CBT-therapy to do the opposite of what one thinks to do, and then it's better with bunbaking than a sourface.
There is something thrilling about starting a the project just when night falls.
Hidden in the dark and silence, it seems possible to perform miracles, such as vanilla buns.

Vilken fin läsk man köpa nu för tiden! Ekologisk och god och i en så vacker flaska med utsökt ettikett. Mor är glad.

What a lovely soda one can buy these days! Organic and tasty and in such a beautiful bottle with an exquisite label. Mother is happy.

10 dagar i min hjärna

Det har varit något fel på bloggen i flera dagar, jag har inte kunnat skriva, nu verkar det fixat här kommer nytt inlägg.

Efter 10 dagar utan socker känns det helt annorlunda i både sinnet och kroppen. Dels märker jag att jag inte är lika hungrig som när jag föder mej själv med choklad och kakor några gånger om dagen och mitt humör känns mycket jämnare, inte lika irriterad, arg och trött.
Sötsuget kommer efter varje måltid eller när jag börjar känna mej trött, men då har jag stoppat i mej något annat och det hjälper ju faktiskt. Tex lite russin och nötter eller en frukt. Det är jui nte sockret jag behöver egentligen utan något uppiggande när allt blod går ner i magen för att smälta maten.
Åh det går så bra! Jag trodde det skulle vara mycket svårare! Fick i mej några bitar ur en musli med exotic fruits, papaya skulle det likna, det var bara socker! Min första instinkt var att spotta ut det. Och igår kväll när jag var supertrött och det stod en stor cocacola flaska på diskbänken från våran utesittarpicknick bakom huset, då tog jag nästan nästan en klunk. Den lilla jävulen i mitt huvud sa att det inte gör nåt! Att det är så lite, bara smaka....
Men jag lyckades tvinga mej själv att inte smaka utan gå och sova istället.
Det är ett mycket spännande expriment det här för mej, får se hur det slutar.

Sugerdetox

Sedan fem dagar kör jag sockerfritt.
Det är verkligen en utmaning!
Jag får sugercraving efter varje måltid i princip och varje kväll när det är dags att sova. Så vanligtvis äter jag något sött, då orkar man vara vaken ett tag till.
Jag tom smyger i skåpet så inte min man ska höra, DÅ är det ett missbruk har jag läst i boken "Sockerbomben i din hjärna".
Jag har hela tiden tänkt att jag ska göra en fasta när jag slutat amma Silas mitt yngsta (och sista) barn, så det här är nån slags nedtrappning inför den.
När jag hälsade på min pappa i Skåne önskade jag mej en godispåse, min snälla pappa köpte en till mej som inte barnen fick se, full av färgade godisar som jag proppade i mej en kväll vid 11 snåret. Sen kände jag mej jättekonstig, som om jag var i en microvågsugn, som om alla cellerna i kroppen reagerade på sockret samtidigt.
Det var läskigt! då bestämde jag att imorgon börjar min sockeravvänjning.
Jag tycker själv det går ganska bra, blir lite toksugen emellanåt, men det sitter mest i huvudet tror jag, som någon slags tvångstanke att jag MÅSTE äta nåt sött.
För egentligen är det inte SÅ himla gott med bullar eller glass...
Eller inbillar jag mej bara?