Idag, tre möten efter varann.
I rad.
Uppstryrda möten med andra människovarelser som också lever sina liv
och trampar omkring i samma närområde som jag.
Några av dem nära mig, några lite längre bort.
Jag tycker om det! Jag har förstått att jag verkligen inte vill vara ensam
även om det är gott för mitt inre ibland.
Men att vara i samspel är det som inspirerar mig att leva, att skriva, att lära.
På min gård mellan husen får jag en del torgskräck så här års,
vill inte visa mig, vill smyga ut bakvägen.
Men det är en annan slags möte, på väg till nåt, inte utvalt, frivilligt.
Med grannar som jag gillar visserligen, men det är något med integritet.
Att gå in och ut som en vill, utan rapport om vart och till vem...