Happy new 2011 alla!
Se hur mörkret vänt!
Se hur skymningsljuset lockar till sagor och eld!
Nu börjar det!

Laurel

Utanför farfars hus i Spanien växer ett stort lagerbladsträd.
Grenarna sträcker sej in över balkongen och varje gång vi varit där har jag fyllt en liten påse och tagit med hem till Sverige.
Varje blad är totalaromatiskt! När de är färska doftar de himmelskt!
För mej som vuxit upp i det karga Dalarna av odlingszon 4-5 är det närmast en paradisisk upplevelse att böja sej över ballkongräcket och plocka dessa gudagåvor!
Precis nu när jag drog ut den lilla glaslådan i kryddskåpet såg jag att bladen nästan är slut, och vi har inga planer på att åka till Spanien i det närmsta...
Snopet, mina vardagskok har ofta ett par lagerblad i sej, what to do?
Skriva ett brev till farfar och be honom skicka?
Han skulle nog hånskratta lite, "öh, varför går de inte bara till affären och köper lite?"Han kanske inte ens vet att det växer ett lagerbladsträd där utanför hans fönster, det är sånt som bara är när man lever i Spanien.

Ljusets återvändo

Vilka cool-lugna dagar jag haft sedan julafton!
Julefriden är verkligen total!
Det finns en tanke om att varje dag mellan jul och trettondagen symboliserar det kommande året 12 månaderna, en dag för var månad.
Hur dagarna artar sej speglar hur varje månad kommer bli.
Det känns fint att tänka på.
Nästa jul skulle jag vilja fira midvintersolståndet större än själva julafton, jag vet inte varför jag firar jul egentligen? För att jag gjort det sen jag var barn, för att alla andra gör det, för att mina barnen förväntar sej det.
Men ärligt talat, är det anledning nog för att dra igång en så stor karusell?
Nu har verkligen ljuset vänt och jag tycker till och med att jag kan känna det i luften!
Det är värt att fira!

Annandag jul

Jag har julefrid i mej.
Den kom igår på juldagen som ett sömnigt fluff och la sej över mitt sinne.
Slut på all julhets som jag styrt upp som en annan tornado,
utan att ens gilla det speciellt mycket faktiskt.
Så ska man inte göra mot sej själv, leka husmor och inte gilla rollen.
Nej, nu stundar nya tider!
Ut med det gamla in med det nya.
Jag vill möblera om, måla, ta bort, rensa alla skåp och sluta amma.
Välkommen förändring som banat sej väg i det avspända sinnelaget.

dagen före dopparedan

Inte va sur! Inte va sur! Inte va SUR!
Slå på julglädjen och var inte en sån jävla surkärring!
Se så glada barnen är! De bry sej icke om damm, de bry sej icke om fläck,
de bry sej bara om gemenskap och paket.
Alla är glada och vill dansa en långdans över min döda kropp med förkläde.

Idiotförklarad

Gud va de låter korkade på radions P3!
Jag känner mej själv som en idiot när jag lyssnar!
Va tänker dem? Att folk ska känna igen sej?
Det är verkligen att dumförklara isåfall.
Och på P1 är det precis tvärt om, där låter de superintelektuella
de vet precis vad de pratar om, experter och kulturvetare.
Om man svappar mellan de två kanalerna blir det som ett skämt.
Jag måste stänga av helt och hållet för att kunna höra mej själv tänka.

16 minus, feber och snor

Bara Sillen och jag kvar hemma, han är helvissen och vill bara vara i famnen hela tiden, inget julstök blir idag.
Jag skulle också vilja vara liten hellre än stor för tillfället, att nån annan fixade mej en nice jul och jag bara behövde längta till julaftonsmorgon.
Nu ska jag stå för att all den där längtan blir uppfylld av mina barn!
Nästa år får det bli sista minuten till värmen istället för julskinka.

Pulkaåk i vinternatten

Stämningsfullt i pulkabacken med marschaller, eld med glöggryta och himlens nattmoln som rörde sej snabbt framför månen.
Sånt som jag tänker att barnen kommer minnas med värme från sin uppväxt på Norrtuna där vi bor.
Eller inte minnas alls, det är kanske bara jag som tycker det är romantiskt.

Annars en soft söndag med lite kolabak (låter som rumpbeskrivning) och tryffelsmet.
Jag låter inte bli de traditionella JULFÖRBEREDELSERNA, men är det mer någon slags rutin eller tycker jag verkligen det är roligt? Jag vet inte... orkar inte ens tänka på det, bara GÖÖÖÖR.
Alla i min familj kommer hit förutom min bror, jag ska inte stressa upp mej, jag ska inte inte ha superkoll, jag ska inte städa så mycket, låt dem göra istället. Känner mej onekligen inte helt avspänd inför arrangemanget.

Kollar runt bland lite bloggar när barnen sover, många unga svenska kvinnor med härliga bilder på inredning och små detaljer i sina hem, mat och bakverk. Jag förundras över hur de hinner! Och hur de kommer ihåg att fota hela tiden! Och så är de så unga, hur kommer de bli om 20 år när de är så pyssliga och homeiga redan? Vilka är de?
Jag vet att jag inte är en av dem iallafall, men vem är jag istället?

Så

Fredagsmys, koja, ostbågar som alla kastar sej över, myset slut på 4 minuter,
inne nästan hela dagen, promenad i skogen med lillis på ryggen som somnar, drömmer om att det bara är han och jag och en get som bara går och går. Telefon, mat, diska, mat, en dröm från natten som hänger kvar halva fm, gråta lite för sej själv, tvätt, hänga tvätt, lite techno, storpojkens pappavecka börjar, tv, bolibompa, julkalendern tycka om mamman där, vilja vara som hon, frodig och finsk, pratar lite finlandssvenska, googla på skrivarkurs, mörkret kommer, pepparkakshus färdigt, brännblåsa av sockret, kan inte byta bajsblöja, tänka på sommaren, tänka på pengar.
Hur får man pengar?

Cigarrhalsen - Maggie vaknar på balkongen

Pratade med min bror igår och han hade sett den här filmen.
Jag tycker det är så bra!
Så avskalat och hjärtligt!
Så här kan inte vem som helst få till det, man måste vara Maggie för det.

Hemska mamman

Nu har det hänt igen.
Att jag inte klarar av pepparkaksbaket med mina barn utan att flippa.
Det måste vara tredje året i rad, de kommer bli fullständigt traumatiserade!
Varför utsätter jag mej själv och dem för det??
Svar: jag vill ju att det ska bli bra, jag vill vara en mamma som klarar
att baka pepparkakor.
Varför kan jag inte bara vara annorlunda och INTE tappa fattningen?
Det är som en demon tar över mej, det är inte jag.
Jo, det är klart det är, men jag kan inte styra det.
När det blir för mycket för min hjärna då flippar jag.
Papparkakor i ugnen som ska ut, någon står i vägen, vill peta, minsting vill ur stolen, deg på golvet, "hjälp mej med kaveln mamma", "jag vill ha vatten", de bråkar.
Det låter ju som en vanlig dag för vem som helst som har barn, men jag pallar inte
det idag! Bägaren är full, en droppe till och jag exploderar!
Dessutom har jag extremt kontrollbehov. Det låter som en diagnos man skulle kunna ha.
Jag skulle vilja vara i koma, några timmar...

Blod i tvättstugan

Varför är det ingen som tvättar bort blodet?
Varje dag går jag förbi tvättstugan och kan inte låta bli att titta ner och se det i dörrmattan, rött blodblandat vatten som ligger kvar från två lördagsnätter tillbaks när någon slog sej blodig.
Blodspåren i snön utanför är också kvar, de kommer vara där hela vintern
om inte JAG gör något.
Jag har tänkt att man kunde ta lite blod med sej till ett labratorium, kanske få veta en massa saker om den människan blodet tillhört.
Typisk grej att ha hangup på hela vintern tills våren kommer och allt torkar upp.

Vinter

Den här kylan skrämmer mej lite, den är så kraftfull och hänsynslös.
Det är så mycket man är beroende av för att klara den.
I morse klockan halv fem vaknade jag och kunde inte somna om,
låg och tänkte på hur sårbara vi människor är utan päls, utan något
skydd under fötterna.
Om vårat hyreshus skulle rasa ihop i natt skulle vi frysa
ihjäl, kanske kunde vi gå till tvättstugan barfota genom snön,
om den stod kvar förstås.
Kanske skulle jag hinna rycka med mej en filt att linda in något av barnen i.
Man kanske alltid borde ställa skorna så att de är lätt att hoppa i dem i hallen?
Mitt katastroftänkandet sätts igång av de ihållande 15 minusgraderna.
Det finns ingenstans att ta vägen, att gömma sej.
Man är helt beroende av sin boning och av att det finns värme där,
man blir ett lätt byte- hitta mej alltid hemma.
Kanske är det mer min lust på dramatik som gör sej påmind,
det händer inte så mycket så års, hotet framstår ganska ofarligt när det börjar
ljusna vid åttatiden.