lördag 26 augusti 2017

Den här veckan har jag fyllt 43, 4+3=7
Jag har haft tre kalas, tre dagar i rad.
Hela förra helgen lagade jag mat kändes det som, och fick hjälp av min äldsta son.
Jag ville bjuda mina kvinnliga vänner. Jag ville bjuda, men det är svårt att ta emot själv, konstigt att bli uppvaktad. Inte för att en gjort nåt bra, utan för att ha blivit född och för att ha blivit sig själv. Det är kanske ändå den största bedrift en människa gör i sitt liv.
Vi satt i mitt trånga kök som känns som en husvagn, det kom många vänner och många barn.
Jag fick massor av bubbel, vackra blommor och böcker och choklad. 

Jag somnade ganska lycklig på kvällen och nästa dag var min riktiga födelsedag. Jag önskade mig en enda sak av mina tre söner, frukost på sängen. Men det blev pannkaka av alltihop, klockan 8 kom min yngsta son och skakade mig vaken, "Mamma mamma vi har försovit oss!" Aaaahhh! Klockan 8 skulle vi vara på hans skolutflykt, med metspö, matsäck och badkläder! Bara att kasta sig in i bilen och dra! När jag kom hem kokade min mellanson kaffe, jag fick gå och lägga mig och så kom han och hans storebror sjungande och firade mig ändå. Rörande för hjärtat med en skrovlig sång från sina barn! Sen åkte jag till stan med min käraste och gick i solen och var kär och glad, mötte min bror och min mor gick på restaurang och drack vin. Solen lyste och Stockholm var underbart som det är ibland. Succe, succe, succe.
Stor och vuxen medelålders, på väg framåt, inte bakåt.



Dagen efter min födelsedag gjorde vi picknick med bonusfamilj under den grå himlen vid sjön. X, nya fruar och barn. Jag har två pappor till barnen och den ena har just fått ett till barn. Tårta, kaffe, blommor, choklad. Vi rullade hem. Slut på det roliga. Sen blev allt kaos i slutet av veckan när jag kom in på en reservplats på utbildningen jag helst ville gå, och fick ett jobberbjudande samma dag, som verkade helt spännande och jag bara låg och stirrade i taket och fattade inte vad som var meningen med de här möjligheterna. Sen bestämde jag mig för att köra som jag tänkt från början, istället för att få hjärnblödning av nya val. Kanske klokt, eller dumt. The who lives får see.