Sjukdomstransformation

 Jag håller nog på att bli sjuk ändå! Vill inte, har inte tid! Att hålla sjukdom ifrån sig för en har för mycket att göra känns väl igen? Huvudvärk sen 4 dagar, tänkt att jag bara är stressad av 15 bollar att hålla i luften. Men nu går det inte att låssas längre. Jobbar alla dagar utom en när jag är på praktisk hela dagen på folkhögskola St: Birgitta, i Södertälje. Förutom det har jag tentor att skriva och skriva om, flera böcker att läsa inför seminarium online om 2 veckor, har en ganska rejält tonårig tonåring hemma och går på två kvällskurser i veckan, planera och förbereda lektioner, skriva klart min egen diktsamling innan november, planera höstlovsresa till Skåne med äldsta sonen.
Nä, jag behöver vara hemma för att vila så att jag kan komma ikapp med allt jag ligger efter med.
Klart ensamma mamman blir stressad! Men så slår det mig, att sjukdom kan vara den perfekta tidpunkten för inre transformation, det som jag alltid längta och sträva efter. Det är nu det ska ske, utvecklingen. När en ligger i sängen och bara är sjuk och tänker att så har det alltid varit och kommer alltid varda, jag kommer aldrig orka nåt mer eller få krafter igen, men så får en det och livet återgår till fullt läge igen och allt blir som vanligt!