Gympa is the shit

Kära lilla sida i rymden!
Jag är ledbruten, heter det så?
Som om någon slagit mig med en kavel över hela kroppen, eller som om jag rullat
ner för en slalombacke tio gånger om.
Jag har varit på gympa!
Det jobbigaste jag gjort sedan jag födde barn för 6 år sen.
Men ack så skönt att bli helt genomarbetad!
Ca 30 personer som gör olika stationer av svettiga övningar, påhejade av en
hardcore pensionärs-tränare. Lite masspsykos känsla.
Det här ska jag göra varje vecka tills jag faller död ner!

Vilken provokation.

Vinternatt

Jag är så uppskruvad, kan inte sova fast jag är dödstrött.

Ligger och läser på natten fast jag borde släcka lampan för länge sen. Ögonen blöder och ser i kors, men kan inte sluta läsa.

I natt är det Mattias Alkbergs samlade dikter "Vart ska vi det vet jag men när är vi framme", som jag beställt från bokhandeln men egentligen inte har råd med, för jag tjänar så dåligt med pengar.

Och dikterna står staplade sida upp och sida ner och jag vill liksom sluka allt i ett enda insug, för att få grepp om helheten. 

Så tänker jag på mina egna dikter och tycker de liknar Mattias Alkberg på nåt naivt, blottad vis. Fast jag inte vågar visa mina eller läsa dem.

Men sömnen infinner sig inte, även sen jag slagit ihop pärmarna och släckt. I hjärnan snurrar orden som småfåglar, jag sträcker ut en lealös hand och försöker fånga nån.

Det blir

Knäskålar

Fartyg

Jämnmod