Snart finns ett helt nytt hus på min tomt i skogen i Dalarna. Det blir en liten lada av trä med två vackra fönster på gavlarna och en stor port på mitten som kan stå öppna på sommaren som en scen, som ett dockskåp.
Men det ska bli en liten kyrka, en liten gudom, ett kapell, ett tempel, en verkstad, en ateljé, en utställning, ett helt tomt rum med väggar och tak och golv av trä!
Jag längtar så mycket efter det där öppna, tomma rummet. Vad är det för längtan? Ett eget rum, Virginia Wolf skrev om det redan för hundra år sen. "En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner." Jag har många egna rum, (även om jag sover i vardagsrummet i mina barns och min lägenhet där tillbringar jag de flesta dagarna om året)men det är just det där tomma rummets möjlighet! Innan det fyllts på och tar form av tingen, av materian. Ett tomt utrymme där själen får dansa, så som det är i en kyrka eller ett tempel, förutom bänkar och takkronor och bilder på väggarna förstås, men rymden! Att fylla ett tomt rum med bara upplevelsen av det tomma. Jag älskar också när man flyttar in ett nytt hus eller i en lägenhet och inte har packat upp än, det är samma känsla av frihet. Sakerna som vi fyller våra utrymmen med är så invasiva, de färgar vår bild så starkt av platsen, av vad för slags rum eller hus det här är.
