Vad kommer hända nu? No more worries in the vida.

Från en söndag

Glad, regn, äppelmust på flaska med barnsaliv, maskrosvin, kossor i hagen, nedstämd, gråt, tjata, killas, låssassuga tutte, åka till Italien eller Fårö, tänka på islam, rensa en låda.

 Jag går i skogen och ropar efter min katt. "Devi, Devi, Deviiiiii!" Grönskan är så frisk och ute på våtmarken blommar ängsullen. Hur kan det vara så vackert? Bara ett stenkast från betongen?
Det är som om betongen bara lagts ut som på skämt mitt i skogen.

Myggorna kommer, jag ser att det blir massor av blåbär i år. Runt hela sjön går jag, men Devi är ingenstans. Jag ropar varje 100 meter. Min lilla katta, jag har så mycket att göra, i natt ska jag klistra klippa presenter till min son, jag ska baka pizzor, skriva en läxa, läsa ut Korparna, som jag önskar aldrig tog slut!  Göra godispåsar, ringa mamma och mycket mycket mera! Kom hem och lägg dej vid fotändan på min säng, du fina lilla misse! Fast jag förstår om skogen lockar dej...

Jag vill inte äta mat.

Jag vill inte köpa kläder.

Jag vill inte höra på cafemusiken som ska göra nej lugn.

Jag vill isolera mej från omvärlden och inte träffa några människor, hellre leva med hönor och bin och se på utsikten.

Jag både hatar och älskar mänskligheten, det kanske är ett vanligt fenomen? Att försöka leva som människa i den hör världen är verkligen ett kors.

Idag är jag i Södertälje, jag ser på allt som människor skapat. Det mesta är så fult och långt ifrån sitt ursprung som det bara går. Men jag ska ändå köpa en present, jag ska köpa de frodigaste plantorna och jag köra bil som en gudinna genom korsningarna. Jag kan inte låssas att jag är något annat en just en människa i den här röran.

Från paradisets lustgård

Kära löjtnanshjärta! Varför älskar jag dej så? Du får mitt hjärta att vibrera som en liten fjäril i vårljuset. Här sjunger fåglarna från morgon till kväll, jag vet inte deras namn men jag söker efter dom med blicken mellan trädens nyutsprungna blad. Någonstans doftar balsampoppeln, helt oansenlig i sin fysiska kropp, men alldeles sagolikt, alldeles galet aromatisk. Jag måste ha den med mej när jag far! Jag måste plocka fickorna fulla av den feta, skånska mullen,av sniglar och kirskål. Precis allt måste jag bevara så jag inte glömmer hur saligt det är!

To love stora Moren

Jag love love love Stora Moren! Jag känner mej som en drottning i det stora köket och jag svischar ut på trappan, ser en citronfjäril och jag älskar den! Gräver lite här lite där, är snäll snäll mot barnen när de slår sej ideligen på studsmattan. Jag bär stenar och stockar, ser det som workoutpass och jag njuuuuter av att det är tungt. Hela vintern har jag legat i ide, äntligen får jag ta i, äntligen är gräset grönt och jag är en nybyggare i dalaskogen och allt är underbart! Här står en gammal dasstomme som ska bli hönshus, ett har vi redan byggt men det blev för fint.

1 Maj

1 Maj vill jag åka in till Stockholm och se på folk, sitta i Kungsträdgården
eller nåt annat torg och känna 1majvibben. Det finns inget speciellt demostrationståg jag tillhör, men jag är glad för den här dagen!
Jag vill iallafall inte vara på gården där jag bor, som vanligt, och titta på de evineliga gungandet i lekparken.
Men Stockholmsplanen havrerar förstås, vi är för många i min familj, och alla väntar på att jag ska driva projektet framåt och jag orkar inte.
Misslyckat, misslyckat, misslyckat. Det är redan eftermiddag, det blir en glass i kiosken och sen surar jag resten av dagen.
Upp trälar uti alla stater om ni orkar....