Hejdå Sverige! Jag kommer tillbaka när solen skiner.

Elreparatören jobbar natt

Jag försöker gräva fram lite koppar ur några kasserade sladdar som legat ute året runt i väntan på tippen. Kan det här verkligen fungera? Tänker jag för mej själv om natten.

Här ska det bli elagregat med så mycket kräm i att getterna flyger, tänker jag sen.

Jag har ingen aning om el, känner mej mest rädd för den. Men nu ska jag förstå från grunden med några sköna elstötar, det ingår i lärandet.

Var kommer den ut? Var kommer den in? Strålar den liksom ut ur alla glapp?

Pålitliga sladdar och blinkande lampor i grönt och rött. Jag elektrifierar Stora Moren.  

Allmoge målar

I

Nymålad dörr med katt om natten. Jag kom just hem från grannen där det var spelmanstämma.

Jag cyklade tillbaka genom skogen på en tidlös grusväg. Spanade in dörren som jag just målat igen när jag kom hem. Den ser fin ut, men inte klart än linoljefärg behöver strykas flera gånger tunna lager och det tar ett par dagar att torka emellan. okragul är färgen. 

Gick bättre att måla om man dricker ett glas vin med jordgubbe i.

Och på eftermiddan kom en granntupp å höna för att bo ett tag. Tuppen var alldeles blodig för han har varit i slagsmål med annan tupp. Tack höna för fint ägg!

Inte ensam så länge sedan 1999

20 dagars ensamhet börjar nu.
Först grät jag i den regniga natten.
Sen drömde jag.
Sen väckte katten mig.
Hon var så vacker och full av svullna fästingar.
Jag förstod att det ännu fanns någon i den här världen som behövde mig, lite lagom.
Jag lyssnade på tystnaden och gick ner i köket.
Allt stod kvar som jag lämnat det i går kväll.
Det var en underbar insikt, då fylldes jag av lust att gå genom hela skogen och komma ut på andra sidan. Då gjorde jag det.