Badhuset

I badhuset är det så mycket kropp.
Speciellt i duschpassagen innan man går ut till bassängerna, där alla damer tar av sej nakna och tvagar sej med massa doftande schampon och tvålar.
Alla som jag tittar på tittar på mitt könshår, när jag ser på deras är de rakade liksom upptill, de har sparat en liten trekant längst ner.
Så som tonårsflickor ser ut när de precis börjat växa. Är det det som är meningen? Att man ska se ut som det precis vuxit ut? Jag är så lite uppdaterad, är det sånt man bara vet utan att prata om det? Det är iallafall underbart med alla olika former på rumpor och bröst! När jag sitter ensam i bastun med en ung kvinna vill jag säga det till henne, för jag är så säker på att det är det enda alla tänker på! Men jag säger inget, för plötsligt inser jag att det är kanske bara jag som är så fixerad?
Om man bär sin kropp med stolthet spelar det verkligen ingen roll hur den ser ut, det är självrespekten som gör hela grejen. Det tänker jag på när jag ser mej själv i badhusets gigantiska spegel.