om vad blogg är, hindrade mej. Men nu är jag fri, nu tycker jag att man kan skriva vad som helst. Plötsligt tycker jag det istället.
Igår började mitt nya jobb som mat-tant.
Inte riktigt i den klassiska bemärkelsen kanske, men med samma arbetsuppgifter ungefär. Inga järpar här, lappsskojs, leverstuvning, fiskbullar, blodpudding, torsk med äggsås eller kassler. Ingen självklar uppskopning till barnen på led. Istället en slags fri utdelning av vegetarisk mat från biodynamiska grönsakerer som vuxit i skolans egen trädgård. Vackert, ljust och personligt. Jag tycker om det. Och sakta men säkert börjar jag foga mej, efter sommarens lustfyllda dagar, tillsammans med övriga familjemedlemmar in i höstterminens fåra. Acceptera och till och med tycka om tanker på det kontinuerliga och praktiska i att samma jämna rutin ska upprepas vareviga dag under hela året.
