Knölig värmelampa och nya tapeter

Jag har uppbådat ny entusiasm för mitt trånga kök som är mer som en husvagn än ett rum. En gammal loppistapet från 70-talet pryder nu gipsväggen. Detta är bara början! Jag ska omvandla mitt näste under stjärnhimlen till något vackert. För här lär jag få stanna ett tag. Bostadsbristen i Järna är påtaglig. Och på nåt sätt verkar det vara mitt karma att i många år med barn befinna mig just här.

Norrtuna

Mossvägen

Järna 

Sweden

Lets rock it

Och jag glömde säga att härom kvällen kom en massa undersköna kvinnor till mitt kök,

lutade sig mot tapeten, satt och skrattade och var just underbara. Invigde med mig mitt nya liv.

Jag glömde ta nåt foto på dem i lite halvsuddig stil så att jag kunde publicera det här utan att fråga  om lov. Men ni kan väl föreställa er hur fina de var ändå!

Mina barn vet nog inte vad poesi är.
När jag ska somna dem en kväll får jag ett infall att läsa något högt ur en Werner Aspenström dikt- samling som ligger bredvid sängen. Något annat måste de lära sig än svordomar, Kalle Anka och bolibompam, tänker jag. Jag slår upp boken på måfå, dikten heter Oxe och handlar om en oxe som ska slaktas.
De lyssnar andaktsfullt, vill att jag ska läsa den igen.
Ett par dagar senare när vi ska åka på utflykt säger min yngsta son "Du måste ta med den där boken om oxen mamma, du måste läsa den för oss igen."
Underbart! Här ska läsas dikt! Ikväll läste jag en dikt av Bodil Malmsten som jag gillar "Ett bloss för moster Lillie"
Men den var för lång, de började gäspa och rulla runt. Jag var tvungen att göra till rösten och överdriva jättemycket för att hålla dem kvar, ändå tyckte de att den var mest konstig.
Enklare poesi, rakt på sak ska det va.
Nytt försök näst gång.

Stilla.
Inget som är tillräckligt opersonligt men tillräckligt intressant finns att berätta här.
Jag bara håller en plats upptagen i bruset.

Det här var min endagsshop på Skillebyholms höstmarknad. Jag säljer där gamla kläder, smycket och prål, sjalar och skor. Varje år frågar jag mig själv hur jag orkar hålla på. Men när allt är uppställt och klart tycker jag det är jätteroligt! Många återkommer till min shop varje år och bara det är ju så fint och rörande! 

Dessutom blir det ofta ett häng för massa kompisar, och stämningen brukar vara så god och skön. Idag regnade det och allt blev blött,det kom inte ens hälften så mycket folk dom det brukar. Men jag är rätt glad ändå där jag sitter reumatisk och stel efter 10 timmar i kyla och väta.

Jag är bara med på en marknad om året, Skillebyholms höstmarknad, i år den 6 september.

Därför är jag ringrostig (roligt ord) varje gång (år). Jag började med att sälja barnkläder från Indien som jag sytt upp i kadhityger för flera år sen.(Kadhi uppfanns av Gandhi till hjälp för folk på landsbygden. De spann och vävde egna tyger av hemvävd bomull.)  Sen utökade jag med Retrobarnkläder, sen utökade jag med halva min egen utrensade garderob. Det var succé! Sålde bäst av allt.Så nu är det som är kvar, fast inte ur min garderob så mycket längre, annan vintage som jag skrapar upp här å där och lagar och syr om. Massa västar har jag också, uppsydda i Indien, som min mamma broderat på, jätte vackra fria broderier.

Men i år är temat UGGLOR, massor av ugglehalsband och örhängen och min kompis Yess kylskåpsugglor. Allt vore helt perfekt och prima om det inte var för att väderprognosen visar REGN hela dagen. Åh kära guds moder! Låt det inte regna, då kommer ingen och allt arbete är förgäves.

Plus att jag är ingen marknadsknalle, jag vill hålla på med andra grejer EGENTLIGEN, skriva dikter,

så det här är nån slags extra sysselsättning-tidsbov. Inte sitta här hela natten och tråda etiketter.

Fast det är roligt faktiskt...