10-tals Poesifestival

Igår var jag på Poesifestival med ett par vänner och lyssnade på bla Helena Boberg som är en barndomsvän till mig. Hon läste sina dikter tillsammans i en kvartett av poeter från öst, Kroatien och Slovenien.
Ebba Witt Brattström(funkar inte att länka henne) och poeten Aase Berg hade ett spännande samtal om författaren Mare Kandre. Mattias Alkberg och Skator pratade om orden i sångtext. Vi drack cava,  var glada och entusiastiska. En fin inspirerande kväll, kanske tack vare novembermörkret blev den nog extra bra.  Tack mörker! Jag ska icke förtala dig mer.

November fortsätter, nu är det iallafall löning och första advent snart,
men annars är det bra bedrövligt va? Finns det något positivt som händer i världen
så här års? 2015. Skulle vara att fotbollsmatchen ikväll mellan Malmö FF och Paris visas på storbilds-TV på ett torg i Malmö, så att alla som saknar TV kan få sig en glutt.
Vad mer? Att det är poesifestival imorgon i Stockholm och jag ska dit. En favo, Mattias Alkberg ska framträda och jag är nyfiken på Aase Berg som skriver läskig-spännande-superbra poesi som också kommer läsa och jag vill se bästa Helena Boberg som är min kompis och som jag träffade när jag var 6 år i Saxe by, Söderbärke, Dalarna.
Och jag har köpt en bil, min första egna! Allt detta är gott, men allt annat är ont. Alla missunnsamhet, våldet, hur rädda vi är, hur ensamma vi är. Vad ska jag göra? Köra.
Och Lennart Hellsing har dött, han var bäst på att rimma och göra fyndiga vridningar.

November

Vad är det för bra med November?
Jag menar, finns det nåt deppigare?
År efter år måste jag inse att jag bor i ett av världens nordligaste länder.
Där solen går ner efter lunch och mornarna är iskalla och mörka i flera månader i rad.
Det är lätt att tappa hoppet för mig en tisdagsmorgon i november.
Allt som jag tycker är vackert, grönska, ljus, blommor, värme, inget av det existerar nu.
Dessutom är jag lite sjuk och deppig och trött och klagande och frusen.
Gonatt värld
Imorgon är det dags att vakna igen.

Fars dag

Igår var det fars dag. Jag ringde min pappa och sa ungefär "Pappa, hej på fars dag, jag vet att du alltid tyckt att det varit en borgerlig grej som känns fejk, men ändå vill jag säga att jag älskar dig så mycket och tack för att du härom dagen när vi pratade telefon och jag var jätte ledsen, tack för du bara var där och lät mig ha mina känslor utan att bli stressad av dem eller gå igång på dem." Han blev så klart jätteglad, det skulle jag också ha blivit. Även om jag också alltid tyckt att fars dag är en borgerlig grej som inte tillhör mig, för det hade jag ju lärt mig av min pappa.
Hur det uppstod är ändå väldigt fint, läs från Wikipedia.

"Fars dag har sitt ursprung i 1910-talets USA. Initiativtagare var Sonora Smart Dodd i Spokane, staten Washington, som ville hedra sin far William Smart för att denne ensam fostrat henne och hennes fem syskon på sin farm i Washington sedan hans hustru, då hon fött familjens sjätte barn, dött i barnsäng."

Har jag blivit trött och borgerlig? Eller har jag givit upp och blivit småborgelig?