Jag trotsade november och for till stan på skrivretreat. Det var det bästa jag gjort sen den tidiga höstens svampplock i Dalarna. Jag var tungsint, sorgsen och låg i morse men efter skrivande i två timmar glad som en liten vinterlärka, upplyft och inspirerad. Allt bara vände! Hur är det möjligt?
Så lätt att fastna i sitt spår och tro att en inte orkar göra nytt, men det är tvärtom- gör en nåt lite fint för sig själv den här tiden på året då blir det jättetrevligt.

                                            Jag på Svedmyra station efter Alvas workshop.
Inte gör det nåt alls att jag får fara hem i lysrörsupplysta pendeltåg och störta i säng för att orka upp imorn, jag har bilder av barndomsskogar och frostigt gräs på näthinnan.

Sörja November. Det är inte roligt.
Men idag tittade solen fram under en stund på förmiddagen, en magisk värld visade sig plötsligt!
Jag var på besök på Stensunds fhsk, havet, en havsörn, ett slott med mörkbruna dörrar, människor som jag inte sett förut, vind som tog tag i håret och kappan. Jag blev upprymd och inspirerad!
Sen några timmars jobb, sen mörkt igen. Nej, det är inte roligt. Jag orkar inte, ingen orkar det. 
En gryta med allt i, som inte blev god, toppade kvällen. Och grannens hund skäller oavbrutet.