lördag 18 juni 2016

Från sommarhuset

Nu är jag här med tre söner.
Det är första gången jag styrt upp allt själv ett sommarlov med dessa tre som ensamstående.
Städat och packat ner hela lägenheten för att hyra ut den över sommaren.
Fått med mig barnen hit med löften om minigolf, att vi ska starta ett cafe, att vänner får komma å hälsa på, att de får spela wi, badhus.
Stressande frågat mig själv varför jag utsätter mig för den här flytten?
Vad är vinningen? Att följa en plan bara för att följa den?
Min käraste och alla mina vänner är i Järna och har sommarlov och nu åker jag där ifrån, konstigt.
Nåväl, det är grönskande vackert här och guldregnet blommar och doftar i hela trädgården.
Det regnar och en vill bara va inne, men barnen är glada, underligt...
Så mycket vi stretat här, kommit hit med stora flyttlass, höns, katt, plantor som måste i jord snabbast möjligt. Inget vatten, inget golv, regn hela sommaren och inget körkort hade jag de första åren.
Om jag bara är här och läser böcker, går och drar upp lite nässlor och ogräs när jag känner för det, kanske renoverar ett fönster då har jag varit duktig på avstressningsfronten.
Njuta, se, upptäcka, uppleva, känna. Låter som en retreat.


onsdag 8 juni 2016


8 juni 2016

Sommarkväll.
Jag har just släppt iväg fyra tonårskillar ut i det vilda, till där alkoholen flödar och ingen vill svara i telefonen när föräldrarna ringer.
Jag sa "ni kan väl komma hem klockan tolv senast?" De vred och vände sig, ville inte svara.
Skräckscenarier spelas upp i små snabba scener i mitt huvud. Vad vore värst?
Att de spyr ner alla madrasser? Att de inte kommer hem överhuvudtaget? Att de gapar och skriker och väcker småsyskonen som ska gå upp klockan 7 imorgon bitti.
Att jag anses som en dålig mamma av de andra föräldrarna?
Kommer jag kunna sova i natt? Imorgon ska jag upp och skriva, läsa, prestera.
Om jag hinkar i mig en vinare kanske jag somnar, men då är jag å andra sidan okapabel om de verkligen behöver mig. Hur jag än göra är det otillräckligt.
Modern med den ständiga skulden, för att hon gjorde för lite för sina barn, för alla som behövde henne.