Uppståndelsens tid. Inte så lätt. Det obarmhärtiga vårljuset som alla längtat efter, lyser en så hårt i trynet att man blir rent utmattad. Vinden är ljum men krävande, kvällen lång och ljus, också den krävande. Från inget till allt på några veckor!
Mycket av det viktigaste som hänt i mitt vuxna liv har tilldragit sig runt påsk. Förluster och separationer, olyckor och livsavgörande händelser. Mitt första barn föddes vid påsk, det var det mest omvälvande och fina jag varit med om. Kanske sitter påskens minnen i kroppen och gör sig påminda runt ungefär samma tidpunkt varje år? Påsk är också den högtid som infaller efter månens bana, alla andra högtider som vi firar följer datum och inte månkalender. Det gör att påsken är utdragen och kan hända lite när som helst från slutet av mars till slutet av april.
I år saknar jag sammanhang och ceremoni, glömde bort det i min iver över att åka till landet och grejsa. Väl här är jag rätt orkeslös och behöver mest vila. Men våren tränger sig på mig och vill att jag ska jobba och dona och fixa och uträtta. Jag orkar inte, vill ta det alldeles, alldeles lugnt.
