Vi är i Skåne och jag vill inte åka hem.

Helst skulle jag stanna vid havet där tusentals fåglar sjunger i snåren och vattnet dansar i bäcken. Här växer vattenmynta och mandelblom, hagtornen blommar och det tokgröna gräset spritter ur backen. Friheten, att inte vara hemma och gå i samma gamla hjulspår för jämnan. Att vidga ögat med den oändliga horisont framför sej. Att känna sej fri och obunden. Att vara runt pappa, som tålmodigt låter timmarna gå i verkstan med barnen. Plötsligt lossnar inlandsisen och börjar sakta smälta, porla och droppa. Ta mej med.