För att jag pinkar på mig.
Jag fick tid redan för ett år sedan, men jag blev så rädd och tyckte det var så obehagligt att jag ringde och sa att jag inte ville. Men problemen kvarstår och ju mer jag läste på och pratade om det insåg jag att det inte skulle bli bättre. Även om jag kniper varje dag, alla dagar. Så många kvinnor lider av inkontinesproblem, de flesta som fött några barn verkar det som. Ingreppet anses enkelt, inte ens sjukskrivning ska behövas.
Men jag kände mig mörbultat efteråt, knockad och ont i benen och ljumskarna. Hoppas att det var värt det, först efter en månad vet jag.
Nu är jag inte den som tycker det är sååå farligt att gå runt och lukta lite kiss, (säkert värre för andra) (jag tycker de flesta parfymer luktar skunk) men att inte kunna nysa, hosta, springa, dansa utan att riskera läckage är liksom lite stress och obehagligt. Jag har varit med om att det kommer jättemycket kiss när jag ansträngt mig och det är ju döööpinsamt. En gång hände det på ett gympapass som jag var med på för första gången. jag gav järnet (hade också kissat innan) redan i uppvärmningen, en rörelse var att spjärna ut med armbågarna och hoppa utåt med knäna samtidigt, det var som att öppna en kran, det bara rann! Jag blev helt plaskvåt på insidan av låren och skämdes så mycket.
Linkade ut på toaletten och försökte torka mig, men det redan uppsuget i byxorna som två stora fläckar ner på låren av mina tajta svarta träningsbyxor.
Jahan jag får väl gå hem och skämmas då, tänkte jag. Men nä, tänkte jag sen, så fan heller. Nu ska jag vara med och INTE skämmas! Det är ju just för det här som jag behöver gå på gympa! Så jag var med hela passet, i mina kissluktande blöta byxor som alla kunde se inte var några vattenskvättar.
Jag har märkt att många börjar skratta när jag säger att jag har det här problemet, det är både pinsamt och tabu och tantigt, det behövs lite fler inkontinetröster, eftersom det uppenbarligen är så vanligt och svårt att bli av med. Våga ha inkontines! Speak up for pee! Abla de pipi!
