är ingeting som bekommer mig längre.
När jag lever ensam finns det ingen annan att störa sig på
förutom sig själv. Nu är det möjligtvis barnen som ser lite smuts här och där
och skäms, vill att jag ska ta bort. Men då säger jag bara, att de kan de göra själva.
Sen åtgärdar jag när jag inte har nåt bättre för mig.
Nu har jag tagit fasta på, gör bara det nödvändigaste, resten är lek.
Eller hur var det egentligen?
