Vissa tråkiga dagar när jag bara vill fly från mej själv och bli underhållen i en rolig stad, stannar jag ändå hemma för det är så projekt att åka iväg med barnen. Då kommer mörkret smygande vid halv tre och jag tröstar mej med en chokladbit i köket och sen tittar jag på bilder av lyckade människor i datorn.
Och så är jag sur och opedagogisk.
Om jag öppnade till mitt svarta hål och dök ner i det, skulle jag träffa mitt riktiga själv där nere? Skulle jag se källan till allt mitt vackra och förstå vem jag är?
Skulle det rastlösa, meningslösa, uttråkade försvinna med insikten?
Hur gör man för att få veta vem man egentligen är?

Some boring days when I just want to escape myself and be entertained in a fun city, I stay at home anyway because its such a project to go away anywhere with the children. Then the darkness comes creeping at half past two, and I comfort myself with a piece of chocolate in the kitchen and then I look at pictures of successful people in the computer. And then I'm being grumpy and not pedagogical.

If I opened up to my own black hole and dived into it, would I meet my real self there? Would I see the source of all my beauty and understand who I am?
Could the restless, meaningless bored feelings disappear with the insight?
How to know who one really is?